Ge beröm – slösa med beröm
Jag sitter i centrum av rummet. Allas blickar är riktade mot mig. Jag berättar en personlig historia. Så ska jag bli speglad. – D...

Jag möter alla blickarna.
Jag suger åt mig berömmet och blir samtidigt gråtig.
Det känns så stort och sårbart att ta emot.
Det kan räcka med ett leende, ibland krävs en komplimang, ibland lockar några ord av medkänsla fram något slags leende i personen.
Jag ser någon med en jättesnygg klänning och går fram till personen och säger att jag gillar den. Och sen går jag min väg igen.
Eller jag läser en text som jag gillar och skickar ett mejl till skribenten.
Eller omfamnar någons stora hjärta på Facebook.
Eller ser någon genom tårarna.
Det är ofta lättare att lyfta fram kritik och tänka:
”Men hen fattar ju ändå vad hen gjort bra.”
Oavsett om det handlar om vem du är, eller vad du gjort.
Många skvätter undan beröm, för att det är jobbigt – eller känns fel att ta emot det.
Låt bli dem.
Ta in berömmet – även om du inte känner igen dig i bilden en annan ger av dig.
Hen kan se något som du själv eller blind för, eller inte riktigt vågar ta in.
Då du säger de vackra saker du tänker om andra.
Men säg det från hjärtat. Säg det på riktigt. Bjud på det.
Härligt inlägg och så viktigt.. Ja att ge uppskattning till andra blir till slut en vana.. att säga det positiva vi tänker högt är så viktigt och kan betyda så mycket... Därmed passar jag på att säga att jag tycker du är en underbar levande, ärlig och härlig Gudinna, Charlotte, Jag är glad att du finns och du har alltid så mycket kloka tänkvärda tankar och mycket fint att dela med dig av...KRAM Anne Solveig
SvaraRaderaÅh Anne Solveig, det värmer mitt hjärta så - roligt också att du bloggar på din blogg på samma tema i dag <3 Stor kram <3
SvaraRaderaJa visst var det lustigt.. tror det var likadant en annan gång att vi råkat skriva om precis samma sak på samma dag... kanske känner vi båda vad som ligger i luften. <3 KRAM
SvaraRadera