Alla dessa möjligheter till närvaroträning

En vecka i Frankrike närmar sig sitt slut.
Efter en sommar överfylld med arbete och festival drog Alexander och jag till Frankrike för att möta livets goda, för att andas, för att bara vara.
Just nu befinner vi oss i den lilla kuststaden Arcachon, där vi tagit långa promenader, ätit massor med skaldjur och fascinerats av naturen på en plats som delvis präglas av de stora skillnaderna mellan ebb och flod.
Om bara någon timme börjar den långa resan hem, med hjälp av buss, tåg, flyg och pågatåg.

Livet är verkligen här och nu. Just i detta ögonblick ligger Alexander kvar i sängen och sover. Jag sitter nymediterad bredvid honom. Och jag tänker på alla möjligheter till närvaroträning den här veckan har gett.

Livet sker i ögonblicket. 
Jag känner smaken av ostronet i ögonblicket, 
jag möter Alexanders blick i ögonblicket, 
jag känner sanden under mina fötter i ögonblicket, 
jag känner regnet mot kinden i ögonblicket.

Jag minns för en massa år sedan då jag tågluffade med mina döttrar, Mona och hennes dotter. Vi sprang en massa efter tåg, men vi njöt också. Sista morgonen på resan var jag i tanken redan på tåget redan när jag åt frukost. Mona sa till mig att stanna i ögonblicket och njuta av frukosten. Tids nog skulle vi sitta på tåget. Det var nog ett av de första tillfällena då jag medvetet släppte tanken och bara njöt av att vara. Jag slutade oroa mig för vad som skulle hända om en eller två timmar. Och då blev själva upplevelsen så mycket starkare. 

Att oroa mig för framtiden binder en massa energi och det är svårt att njuta NU.
I går hade vi en helt fri dag. Vi bestämde oss för att ta oss ut till en jättestor sanddyn som ligger en dryg mil härifrån. Vi promenerade ett tag, tog en lokalbuss bort till sanddynen. Vi visste aldrig vart nästa steg skulle ta oss och jag valde att njuta av varje ögonblick. Att se alla andra som också fascinerades av utsikten, att känna havet mot fötterna, att se havet dra sig tillbaka, att välja en annan väg hem, att vandra i skuggan vid sidan av enorma villor inbäddade i grönska och filosofera över vad det är för människor som bor i sådana jättehus, att invänta en buss, att finna ett kafé, att njuta en kaffe på strandpromenaden... en hel dag totalt i varande.... att inte veta vad nästa steg ska bli. Så skönt.

I dag är nästan hela dagen inrutad i olika reseetapper. 
Det ska bli spännande att se hur det blir med varandet då.

Jag ska vänta med att komma hem i tanken, för hemma väntar höstterminen, fylld med en massa spännande jobb. 
Men det är först klockan 09.00 jag har min första coachning.
Till dess... livet... just i dag.