Snart är jag diplomerad coach.

Under våren och sommaren har jag gått en traditionell coachutbildning.

Jag har fyllt på min låda med verktyg och coachat fantastiska människor och applåderat deras framsteg.

På fredag är det dags för diplomering. 07.30 ska jag diplomcoacha och framåt kvällen får jag diplomet … när jag väl blivit godkänd.

Jag minns när jag för flera år sedan snackade med Nina Jansdotter och frågade vilken coachutbildning jag skulle satsa på. Hon sa att jag inte behövde gå någon utbildning, att jag redan har så mycket med mig att det inte behövs. Det gladde mig naturligtvis.

Så jag hade bestämt mig för att aldrig gå någon coachutbildning.

I våras fick jag smaka det där beska ordspråket: Man ska aldrig säga aldrig. För plötsligt dök det upp en möjlighet, samtidigt som jag för första gången såg ett behov av att gå igenom en traditionell ICF-certifierad utbildning.

Dels handlar det om att vi i mars ska starta sexsibilitycoachutbildningen – alltså en separat coachdel – och dels handlade det om att jag, efter att under förra året varit redaktör för två böcker om coaching (som Liber ger ut i år), blivit mer nyfiken på det som kallas ”det coachande förhållningssättet”. Gjorde jag samma sak som dem? Hade jag något att lära?

Den här åtta dagar långa utbildningen, tillsammans med 15 timmar coachning med övningsklienter och fem timmar mentorcoachning har ökat min säkerhet som coach och jag har fått en hel del nya insikter, som jag har nytta av både som människa och i min roll som coach – oavsett om jag coachar en blivande författare, en talängslig person, någon som är rädd för journalister, någon som behöver tala sex eller relationer, eller någon annan del av livet eller jobbet.

Dessutom har det varit roligt att lära känna så där 25 nya människor, som också vill ta steget ut i coachvärlden.

Nu ser jag fram emot att coacha mer än tidigare. 
Under hösten har jag redan många möjligheter. 
Dels ingår coachning i sexsibilityutbildningen, 
dels leder jag andra projekt där det ingår coachning. 
Och så kan det ju droppa in andra som har nytta av mina skills.

En sak som blivit så uppenbar för mig är också att jag har mycket erfarenhet. 
Jag började räkna efter och insåg att jag gått djupa utbildningar i personlig utveckling i ungefär 250 dygn. 
Tillsammans med den här coachingkursen… så har jag verkligen på fötterna.

Roligt.

PS: Böckerna jag var redaktör för är:

Livbåt för ledare  - en guide till coaching i företag av Domenico La Corte, Anja Lindberg och Ylva Ekdahl

Coachande handledning av Ann Kellheim och Britt Weide