Tänk om livet är en orgasm

Om jag verkligen släpper taget, om jag helt släpper kontrollen och tar emot livet fullt ut, blir livet en orgasm då?

Lite så kändes det i går.

Och jag log vid tanken på att livet har en potential att vara orgasmiskt. Hela tiden.

För ungefär ett år sedan mötte jag en kvinna som jobbat intensivt med tantra i flera år. Hon hävdade att hennes liv var en ständig orgasm. Det var lite svårt att se på utsidan. Hennes föreläsning var rent av rätt långtråkig och hon pratade engelska på ett entonigt sövande sätt.

Men det slår mig nu att hon ändå beskrev en möjlighet – ett liv av ständig njutning, ett liv där den sexuella energin ständigt är påkopplad.

I de bilder jag fick i går handlade det inte om att vibrera sig i orgasmvågor genom tillvaron, eller att möta världen med ständiga orgasmljud. Det var mer som en metafor för själva livet.

Om jag väljer att leva livet utifrån rädsla vilka möjligheter ger mig livet då?

Då kan jag låta mina tankar om vad andra möjligen kan tycka 
och tänka om mig krympa mig.

Då kan jag sträva efter något slags odefinierad perfektion 
och känna mig otillräcklig.

Då kan jag säga nej till saker jag egentligen önskar, 
vill, eller behöver för att rädslan sätter käppar i hjulet.

Men utan den typen av begränsningar. 
Utan rädslan. 
Vad skulle livet kunna vara då?

Livet skulle kunna vara oändligt, kärleksfullt, innerligt, passionerat, spännande, gränslöst, fantastiskt.

Och hur skulle det vara om rädslan fick vara där, men utan att begränsa?

Då skulle livet kunna bli som att åka en berg-och dalbana där det ständigt tillåts kittla i magen.

Livet som en orgasm kan också vara stilla. 
Tänk dig att du tillåter ögonblicket att ske, utan att försöka påverka. 
Stilla dig en stund och bara vara.

För att sedan agera och då ta emot livet fullt ut. 
Leva livet fullt ut. 
Njuta av dess gåvor.

Jag ska definitivt ta emot mer tankar om livet som en orgasm. 
De första tankarna kom så sent som i går, 
så ännu är de inte riktigt formulerade 
och jag släpper kontrollen 
och låter dem ändå sippra ut.

Tja och tänk om det går så här?