Här får jag en KNH. Jag läser i The Local, om de märkliga svenskarna som kramas så mycket. Fnisset bubblar upp genom min kropp. ...
https://lustochliv.blogspot.com/2014/03/ar-du-en-hff-hugging-friend-forever.html
 |
Här får jag en KNH. |
Jag läser i The Local, om de märkliga svenskarna som kramas
så mycket.
Fnisset bubblar upp genom min kropp.
Det finns mycket jag känner igen… men så märker jag en
skillnad inuti mig, en skillnad som har utvecklat sig de senaste åren.
Svensken ses ju som en person som är svår att komma in på
livet. Som kan vara lite korthuggen och ha svårt med småprat och att vara
social. Men som samtidigt, allt oftare kramar den hen möter… och snabbt får
personer i sin omkrets som blir HFF:are. Hur går det här ihop.
Två killar möts för första gången i ett socialt sammanhang.
De hälsar på varandra med nickar eller ett handslag. De samtalar en stund
(eller är på samma fest), när de skiljs åt så kramar de om varandra. De har nu
blivit HFF:are, hugging friends forever och i framtiden kommer de att kramas
varje gång de möts, förmodligen två gånger, när de kommer och när de går.
Artikelförfattaren Oliver Gee är australiensare. Och han
tycker det där med kramandet är jobbigt. I synnerhet som det förväntas att han
ska krama män. Han brukar sträcka fram handen till dem han möter och det har,
entligt honom själv, get honom rykte om sig om att inte vara en kramare.
”– Kommer jag att få en kram den här gången, Oliver, säger
de så hotfullt som den svenska accenten tillåter. ”
Oliver har pratat om fenomenet med HFF och den svenska
kramen med andra som är uppvuxna i andra länder en Sverige. En fransyska har
observerat fenomenet:
– Det är inte själva kramandet jag tycker är konstigt, det
är sättet de kramas på. Det ser ut som om de hatar att göra det, som hedervärda
svenskar gillar de inte mänsklig kontakt. Det finns alltid något märkligt
panikartat i blicken som säger: Varning, jag kommer strax att krocka med en
annan mänsklig varelse, sa hon till Oliver Gee.
Det är här jag upptäcker skillnaden. Under senare år har jag
studerat kramen och sett många typer av kramar.
Det finns kyrktornskramar,
nästan utan kontakt,
det finns den enarmiga tonårskramen som säger ”Jag vet att
det hör till att jag kramas, så jag gör det… nästan … för att vara med i det
sociala spelet”,
det finns straxförestängningsdagspåkrogen-kramen med rätt
taffliga inviter till sex i de famlande berusade rörelserna… ja och många fler.
De kramar jag älskar är de som jag numera skulle kalla
JoyRide-kramarna.
De pågår minst tre andetag, minst 20 sekunder, så att
oxytocinet, välmåendehormonet, ska hinna slå på.
I dessa kramar möts hela
kroppen, den som är längre knäböjer något för att komma i höjd med den kortare,
hjärttrakterna möts och båda andas lugnt och känner närheten av en annan kropp.
En mardrömskram för dem som fransyskan beskriver, men helt underbar för dem som
börjat uppskatta närvaro, närhet och att njuta av nuet.
Därför får jag allt fler KNH-vänner, krama nära hjärtat-
vänner.
Men här gäller det verkligen att se upp. För liksom Oliver Gee föredrar
det fasta handslaget, finns det många som föredrar HFF-kramen, den som finns
där, men som på intet sätt säger något mer om intimiteten än att vi har setts
förut…
Oavsett älskar jag kramar.
Kramar
Charlotte
PS: Om du kommer till The JoyRide Mingel i Malmö i morgonkväll - så lovar jag dig en KNH... om du vill... Här kan du läsa mer.
Och om du vill ägna en hel helg åt läkande beröring häng med på The JoyRide Touch. I Göteborg 5-6 april, i Stockholm 12-13 april och i Malmö 3-4 maj.
Jag är en del av #blogg100. Detta är dag 27.
Härligt inlägg. Kramas också ofta, och mycket! Det kommer liksom från hjärtat, den där känslan om "att måste-bara-krama". Intressanta iakttagelser om kramar.
SvaraRaderaKram Kim :-)
Åh Kim... jag blir glad av din feedback och känner din kramenergi komma strömmande <3
SvaraRaderaTack Charlotte :-)
SvaraRaderaKram Kim :-D