Veckokrönika 11: Varför hata dem som väljer annorlunda än oss själva?

Jag har så svårt med hatet.

Jag läser om hat lite här och var. Och om hur det finns människor som också tycks tro att det funkar att möta hat med hat, eller våld med våld.

Var tar kärleken vägen? Var tar förståelsen vägen? Hur ska vi hantera hat på ett konstruktivt sätt?

Rätt ofta tänker jag på att vi är ömsesidigt beroende av varandra på den här lilla blå planeten i universum. För mig är det svårt att förstå hur människor har kunnat få idén att vi kan äga mark och att människor slåss om territorier och tillgångar.

Jag förstår inte alla dem som har en idé om att de ska bestämma hur andra ska tycka och är beredda att hävda denna ”rätt” med järnrör eller hårda ord.

En av de saker jag har verkligen svårt att förstå är hur själva kärleken kan vara så provocerande, att den kan utlösa dödsstraff i vissa länder och trakasserier på små orter i Sverige. Hur är det ens möjligt att hävda att det är dåligt, fult eller onaturligt att personer av samma kön älskar varandra och vill leva tillsammans? Hur är det möjligt att bestämma att en kvinnas sexuella beteende kan lägga skam över en hel klan och utlösa mord? Det är ju bara så märkligt.

Jag har också svårt att förstå att de som inte gillar till exempel nazister tycker det är okej att själva bruka våld mot dem de inte gillar. Är vapen snyggare, är blodet mer heligt om det är jag som utför våldsdåden?

Zooma ut för en stund igen. 
Se oss på den lilla planeten. 
Kan du se gränserna mellan länderna eller mellan människorna? 
Om du stannar där några sekunder, verkar det inte helt absurt att vi skickar ut bannbullor mot dem som inte tänker som vi?

Det måste finnas en annan väg. 
I går läste jag en artikel om Kinnas första bögpar, som blivit flerfaldigt trakasserade sedan de gifte sig i höstas. 
Jag blir så bedrövad. 
Vad handlar detta hat om? 
Vad är det den som trakasserar egentligen inte står ut med? 
Hur ser det ut inuti den människan? 
Och hur rättfärdigar den som tycker sig ha rätt att bruka våld – med ord eller med vapen – mot andra detta?

Det måste finnas en annan väg. 
En väg där vi tillåter människor att vara som de är. 
Där vi möter intolerans med något slags tolerans, som skulle kunna vara att använda argument istället för knytnävar.
Jag kan förstå att det är frestande att slå en nasse i magen, men på vilket sätt kommer det att ändra hens åsikter? 
Den där sparken i magen kanske bara gör nassen ännu mer nassig?
Har du konkreta tankar om hur vi kan möta hat med kärlek? Jag tar gärna emot dem <3

Jag är en del av #blogg100. Detta är dag 24. Jag är kärlek.