Byron Katie kommer till Sverige.

­Tänk så mycket ansvar jag har försökt ta å andras vägnar. Tänk så många goda råd jag har gett. Tänk så många gånger jag har kommit med livsstilsråd till människor jag älskar. Tänk så många gånger jag retat mig eller blivit arg på andras val.

Men jag har ju inte med det att göra.

Och när jag tycker till om hur andra borde leva, hur mycket handlar det då egentligen om projektioner? Att jag riktar mig mot den andre, istället för att se mig själv? Tänk om jag skulle ta att älska det som är, istället?

Byron Katie, hon med The Work, kommer till Sverige om en månad för att ge en heldagsworkshop. Det ska bli intressant att höra hennes tankar om tankar.

När jag möter mina klienter frågar jag dem ibland: Tror du på dina tankar?

En del av dem tittar konfunderat på mig och säger: Javisst? Andra säger att de inte alltid gör det.

Det är något märkligt med tankarna. De snurrar hela tiden runt i huvudet, så många att vi bara lägger märke till en bråkdel. Många av tankarna kör dessutom på repeat, igen och igen och igen och igen. Men jag är inte mina tankar och jag behöver inte tro på dem.

Ibland känns det som att tankar är som nappar. Jag känner mig trygg när jag hör mina tankar. Jag känner igen mig när jag lyssnar på mina tankar. Men ofta handlar tankarna om att döma mig själv eller andra. Jag tittar på världen och muttrar för mig själv: Hen borde sluta röka, hen är arrogant, hen vet inte sitt eget bästa, hen är tjock, hen är ful, henne är dittan och borde göra dattan.

Men tänk om jag för ett ögonblick säger stopp, vänta nu, varför ska jag tro på dessa tankar? Vad vet jag i själva verket om någon annan? Handlar inte mina dömanden och mina projiceringar i själva verket om mig, eller kan åtminstone lära mig något mer om mig?

På samma sätt kan jag fylla mitt liv med att tycka synd om mig själv, ge tankar om misslyckanden och elände en massa näring, jag kan vada runt bland mina tillkortakommanden och både oroa mig för framtiden eller hata min historia. Mina tankar om mig själv kan ta mig till depressionens brant.

Men tänk om inte heller mina tankar om mig själv är sanna. Tänk om de bara är tankar och verkligheten är något helt annat.

Om jag säger:

Jag kan inte sluta röka.

Jag vågar inte gå fram till hen.

 Jag dör om jag måste tala inför grupp.

Det är omöjligt att få ett jobb.

Så är den första frågan: Är det verkligen sant? Det givna svaret på det är (naturligtvis) nej. För detta är bara idéer som finns i mitt huvud. Det kanske är sant att jag inte har ett jobb just nu. Men vad är det som säger att jag inte kan få det i morgon?

Jag tror att det mesta av min rädsla finns i mitt huvud och är en följd av mina tankar. När det gäller mina dömanden av mig själv och andra sitter allt i huvudet. Det är egentligen inte verkligt.

Och det är här Byron Katie har skapat en metod, The work, som massor av människor bara älskar. Jag själv har inte testat den så mycket, men tycker att det ska bli spännande att möta henne och se hennes arbete i praktiken.

När jag läser om henne är det särskilt en sak jag lägger märke till och det är det här med ”My business, your business och Gods business” så ofta jag väljer att lägga fokus på det jag inte har med att göra och som jag inte kan påverka. När jag valde att sluta röka för fem år sedan var det ett beslut som jag själv tog. Mina barn hade i flera år önskat att jag skulle göra det, men deras tjat hjälpte inte. Jag behövde hitta min egen motivation och gjorde det. På samma sätt är det väldigt sällan jag numera förbannar vädret… för det kan jag verkligen inte påverka. Det är ”Guds” (jag kallar det ”Existence”) angelägenhet.

Byron Katie själv led länge av depression. Det vände när hon en dag fick denna insikt: När jag tror på mina tankar lider jag, när jag inte tror på dem lider jag inte. Det som har orsakat min depression är inte världen omkring mig, utan mina tankar om världen omkring mig.”

Det är jag som har makten i mitt liv, det är ett av skälen till att jag kunde skriva 100% Charlotte – Ta ditt inre ledarskap. Och det är denna makt Byron Katie pratar om, praktiserar och bidrar till att sprida i världen. Och nu kommer hon alltså till Sverige.

Tänk om jag skulle kunna välja att må bra i detta ögonblick?

Jag är en del av #blogg 100. Detta är dag 98.