Hur regisserar du ditt liv? Lever du i en tragedi, en komedi, eller kanske i en science fiction-film?

Det är så himla lätt att välja att se mörkt på tillvaron.
Att fokusera motgångarna. Att höra nejen. Att känna skoskavet.
Men hur skulle det vara med lite glädje? Lite tacksamhet? Lite jävlaranamma.
Vilka beslut har fört dig hit, till just denna punkt i livet?

Jag kan  sätta mig i regissörsstolen och reflektera över vilket livsdrama jag har valt. Kanske det är dags att byta genre ? 

Ibland blir jag så trött på gnällande.
Jag blir så trött när det som händer en person liksom är någon annans fel. Eller tillvarons allmänna jävlighet. När det går att liksom sjunk ner i känslor av meningslöshet.

Tänk om det är så här:

Du är regissören i ditt liv. Det är du som skapar din tillvaro. Det är du som väljer. Dina val har fört dig hit där du är nu.

Se dig omkring på den plats där du är i livet. Vad tog dig hit? Vad kan du se från den här platsen? Vilka möjligheter har du här? Vilken blir din riktning mot framtiden?

Jag har tydligen regisserat mitt liv till att just i dag vara singel, bo i andra hand och snart tömma min bostad. Jag har regisserat det till att ingen är beroende av mig just nu. Jag har regisserat mitt liv till att jag är fri.

Jag kan välja att tycka synd om mig för att jag befinner mig i frihet. Eller jag kan välja att göra något annat. Jag kan välja att fokusera det jag saknar, eller jag kan välja att fokusera det jag har.

Jag kan välja att uppleva ögonblicket, eller jag kan välja att drömma mig tillbaka till mer rosa perioder i mitt liv eller jag kan välja att oroa mig för framtiden.

Eller, jag kan stanna upp ett tag, sätta mig i regissörsstolen och reflektera över vilket slags drama jag hittills har valt. Kanske det är dags att byta genre i livet? Kanske är det dags att ta kommandet? Att verkligen äga regissörsrollen istället för att låtsas som att mina tillkortakommanden, mina sorger, mina tvivel är någon annans fel.

När jag stannar upp och sitter där upptäcker jag kan vara tacksam över så mycket.

Tacksam för att jag andas och lever. Tacksam över vårsolen. Tacksam över att jag just nu är mätt. Tacksam över att jag känner självkärlek. Tacksam över att det finns människor jag älskar. Tacksam över att det finns så mycket kärlek i världen.

Med detta menar jag inte att jag ska blunda för utmaningar, eller måla upp en bild av livet som inte stämmer. Jag tror inte på att spruta guldfärg över något murket. Men jag tror på att ta eget ansvar, ta regissörsrollen, glädjas åt också de små sakerna i tillvaron, lägga märke till det som fungerar och känns bra.

För hur det än är – är livet just nu.

Jag fäller ihop regissörsstolen en stund och passar på att leva fullt ut. Som mig.

Charlotte Rudenstam är författare och coach, och vill bidra till att du är din egen livsregissör.

Läs gärna boken 100% Charlotte - Ta ditt inre ledarskap