Veckokrönika: På sommaräventyr

Vill du följa med? Ja, det vill jag gärna.
Bara så där är mitt liv just nu.
Jag får en fråga, lyssnar med hjärtat, och svarar an.
Så blir sommarlivet ett äventyr.



Häromdagen på Facebook ser jag en väns status som säger: ”Och så var jag fullbokad för hela hösten.” Juni är inte ens fullbordad och hens närmaste framtid är utstakad.

På ett tåg möter jag en mezzosopran som har kalendern fylld de närmaste två åren.

Jag är glad för deras skull och samtidigt… så flämtar det till i mitt hjärta. Jag känner en känsla av instängdhet bara vid tanken på att ha tiden schemalagd för lång tid framåt. Trygghet, ja, underbart! En känsla av att bli ianspråktagen, jippie! Försörjningen fixad, kan ge en känsla av kontroll.

En del av mig skulle vilja veta mer om framtiden, en del av mig skulle vilja leva i en illusion av trygghet.

Men en annan del, en större del av mig, vill ta emot livet som ett äventyr. Jag vill kunna lyssna på mitt hjärta och säga ja eller nej till impulser i stunden. Vill du, nu? JA!

Hela detta år har jag levat i ett släppa-taget-mode och jag är ännu kvar där. Parallellt med mina möjligheter till äventyr märker jag, nästan till min häpnad, att oväntade saker uppstår, som gör att delar av min tid faktiskt är inbokad. Och jag tänker att jag får vara lite försiktig att inte överboka mig.

Alltså, om nu världen plötsligt verkligen vill claima mig, om jag blir väldigt åtråvärd, så ska jag ändå se till att ha hål i kalendern för att kunna säga JA, när hjärtat eller lusten kallar.

Just nu är jag på äventyr och njuter av det. Jag tar dagen som de kommer. Njuter av mötena jag får. Snart ska jag vara på äventyr hemmavid. Äventyr på det oskrivna bladet-sättet. Hela juli är just nu ett vitt blad. Jag kommer förmodligen att hålla mig runt Stockholm, jag kommer att skriva en del… men annars är jag beredd att ta emot livet. Nästa tidsatta uppdrag är först i augusti och sedan ska jag ut på äventyr i Europa i augusti, september och oktober och med tid att tanka hemma emellanåt.

Förra sommaren hade jag typ inte ledigt en dag. Den var fylld av oro för den festival vi skulle ordna. Fylld av jobb och jag minns hur jag på seneftermiddagarna cyklade ner för att doppa mig i det varma havet. Denna sommar arrangerar jag ingenting. Det är såå skönt. Tack livet för att jag tillåter mig att säga ja till äventyret. Precis just nu.

Reflektionsfråga:

Vad är äventyr för dig?