Vad händer om du ser livet som en lek?

Ju mer lekfull jag är, desto mer magiskt känns livet.
Friheten i att vara jag, friheten i att möta livet, friheten i att njuta ger mig såå mycket.
Tänk om du, ibland, kan vara det där barnet som lekfullt jagar fjärilar på ängen och njuter precis hela tiden.
Ungefär så känns det för mig att vistas i Goa just nu.


Jag möter människor som ser livet som något riktigt allvarligt, nästan som om livet är något som ska kämpas ner, som att det är en best som behöver hållas i schack. Som att  livsglädje och vitalitet är något som inte är riktigt rumsrent, något som möjligen var okej för spralliga barn, men som sedan behöver slipas av, så att vi blir både civiliserade och har möjlighet att stiga mot högre andliga höjder.

Strävan bort från det som verkligen är, livet som är i mig, som pågår runt mig, är något jag har svårt att förstå. Varför göra livet till en grottekvarn? Varför se livet som något som ska överlevas, snarare än levas? Varför leva enligt en idé där du behöver göra många ritualer och späka dig kroppsligen för att skapa en känsla av lycka? 

Eller omvänt: Varför se lycka som något som kräver status, pengar, prylar och andras gillande för att uppstå?

Varför ha en syn som säger att nu är bara en illusion, det är sen, efter döden, i ett annat liv, i en annan inkarnation som det verkliga ska ske, som belöningen kommer. Som att livet mest är en plåga i väntan på frälsning som kan komma först när jag lämnar denna kropp.

Tänk på alla andliga tekniker vars syften är att få utövaren att nå en slags inre frälsning, där varje stund på meditationskudden ses som ett steg närmare upplysning, där asketism är kopplad till möjligheten att nå frihet. Där en frihet från begär, önskningar eller lustar ses som eftersträvansvärd.

Eller tänk på alla dem som avfärdar det mesta som har med andlighet att göra, och som ser den andliga sökaren som en flummig typ, samtidigt som hen tycker det är helt naturligt att samla på sig stora mängder tillhörigheter och medel, medan hen strävar efter för att kunna köpa ännu mer, samtidigt som hen ser döden som ett hotfullt slut.

En lekfull och kreativ tid 

Jag brukar säga att jag just nu är yngre än alla mina barn. De är alla i en mer allvarsam och seriös del av livet, där det handlar om karriär, familjebildning eller yrkesval. Själv har jag inte längre någon jag ansvarar för, mer än mig själv, och jag kan möta livet mer lättsamt, med ett leende och jag tillåter mig att möta det på ett lekfullt sätt.
Samtidigt tar jag mig på allvar, på ett sätt mer än tidigare, men allvaret har ett mycket lättare anslag än tidigare. Det är lättare att se på mina tillkortakommanden, mina missar, mina knäppigheter och skratta högt och hjärtligt åt dem. Det är inte längre lika viktigt vad andra tycker om mig. Det är jag själv som avgör mitt värde och det är befriande för mig.

Jag är fri att leka, 

fri att experimentera, 

fri att känna leken i mig, 

fri att vara i flöde, 

fri att älska, 

fri att skratta högt, 

fri att ta hoppsasteg på stranden, 

fri att kasta mig in i en arbetsuppgift till 100%, 

fri att vara fri när jag är ledig, 

fri att njuta, 

fri att vara trött, 

fri att vara ledsen, 

fri att vara kåt, 

fri att vara lycklig, 

fri att vara arg, 

fri att vara liten, 

fri att vara stor

... och ingenstans behöver jag egentligen. Livet sker ju nu. Det är nu ett leende sprider sig på mina läppar. Det är nu jag känner mina andetag, det är nu jag känner vinden smeka mina kinder, det är nu jag känner smaken av kaffe. Vad som ska hända efter detta andetag kan jag inte veta.

Att njuta ger frihet

För mig är sexualitet en viktig del av detta. Att utforska sexualiteten är att utforska livet. Genom sexualiteten når jag också en naturlig andlig koppling. När jag släpper taget och njuter kan jag hamna i djupare medvetandetillstånd, jag kan uppleva saker som jag tidigare inte trodde var möjliga och som hag till och med tidigare har avfärdat. Genom att tillåta njutning att flöda igenom mig så kommer jag närmare mig själv, närmare andra och närmare till att vara mig själv och känna hur kreativiteten tänds och jag kommer i kontakt med vad jag behöver för att till exempel skriva.

För mig är det viktigt att tillåta livet att flöda fritt, att ha mjuka mål eller intentioner, att låta livet leda mig, snarare än att jag leder livet.

Tillåta tantralekar

Jag sysslar med tantra, med sexualitet, med kärlek och relationer för att kunna använda frukterna av det här och nu, i mina möten med livet, med människor, genom mina texter, i min coaching eller kurser. Men där finns ingen strävan efter att nå till upplysning, att nå något specifikt högre eller djupare medvetandetillstånd. Om detta sker är det enbart en bonus. För mig personligen blir idéer som ”målet med tantra är att nå upplysning” en paradox. För denna strävan riskerar att ta mig bort från nuet, ta mig bort från lekfullheten och leda mig mot en allvarsam strävan.


Vad kan du göra för att få en mer lekfull approach till livet?

Charlotte Cronquist är kärlekskrigareLove is the answer