Kärleksrelationer: Vad händer om du visar medkänsla?
Om du vill leva i en djup relation med någon annan behöver du börja med att först bestämma dig för att vara öppen för att lära dig mer om dig själv.
Du behöver också ha mod.
Den tredje ingrediensen är medkänsla.
Vad är det att leva i en djup relation med en annan? Förmodligen får du lite olika svar, beroende på vem du frågar.
Personligen anser jag att ett fundament för att leva i en djup relation är att parterna är trygga i sig själva och har förmåga att uttrycka sina behov och känna sina gränser.
Relationen med en annan, börjar alltså i högsta grad med relationen till en själv. Om du är osäker, fladdrig och är beredd att sälja ut dig i vilket situation som helst (till exempel: Du gör som din partner vill, trots att det finns ett starkt inre nej i dig och du gör det för att behålla partnern. Du har en "hängbiljett" på din partner , tror att livet inte går att leva utan henne eller honom, och klamrar dig fast, trots att du sviker dig själv.)
Om du däremot är trygg i dig själv, och kan säga tydliga ja och nej, om du känner att du är värdefull som du är och att ditt värde inte är beroende av din partners åsikter om dig, då har du skapat en bra grund för en djup relation på flera plan.
Då är du med andra ord öppen för att lära dig mer om dig själv och du har modet att göra det. Men hur är det med medkänslan? Den amerikanske författaren Gary Zukav (Själens boning med flera böcker) menar att medkänslan är en viktig ingrediens i en djup relation.
Så vad kan du göra när du lever i en relation och vill att den ska fördjupas? Eller när du möter människor överhuvudtaget? Då kan du träna på att möta dem med medkänsla och utifrån kärlek. När du lägger märke till någon i din omgivning som dömer någon annan, som skyller ifrån sig eller ljuger, så kan du försöka se att det är en rädd del i den personen som är aktiv just då.
Försök att se de där uttrycken för rädsla med kärlek. Vad tjänar det på att bli arg på den som du tycker beskyller dig för något? Vad tjänar det till att bli kränkt när någon dömer dig för något? Kanske finns det en annan väg?
Innan jag fortsätter vill jag dock säga att jag är lite mer pragmatisk än Zukav. Jag menar att det finns tillfällen då det är på sin plats att säga nej, stopp eller nu räcker det. Det finns skit som du inte behöver ta ... Du ska inte låta någon trampa på dig.
Jag har länge tränat på att re-agera mindre på andra. Alltså att automatiskt gå igång när någon säger något då jag känner mig anklagad för något. Jag räknar till tio på olika sätt, för att vänta in att se klart innan jag ger respons. Ju mindre jag låter mig triggas av andra, desto lugnare blir jag på insidan.
Ibland rycks jag med, skriker och gråter och försvarar mig på olika sätt. Men allt oftare kan jag vara i medkänsla.
Det Gary Zukav och Linda Francis menar att du kan göra för att öka din medkänsla är:
1. Förändra ditt perspektiv från att vara rädd till att känna kärlek. Träna på att se dig själv och andra ur ett kärleksfullt och uppskattande perspektiv. Det är möjligt oftare än du kanske tror.
2. Släpp känslan av avstånd du har till andra.
3. Var närvarande när andra talar (låt bli att förbereda dina svar, att döma, eller att tänka på något annat.)
Lägg märke till när du inte gör det här … och känn medkänsla med dig själv då också!
Vill du få lättare att känna medkänsla? Då kan det vara bra att öka tryggheten i dig.
Ett sätt är att gå någon av mina onlinekurser, till exempel "Älska kroppen"
Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer
Medkänsla är en av de faktorer som jag försöker låta vara en guide i livet mot andra och mot mig själv. Jag gillade verkligen de tre tipsen för att öka min nivå av medkänsla.
SvaraRaderaHåller med så det knakar! Alla relationer, allt du gör, förnimmer, uttrycker har sin grund i relationen till dig själv. Och i det ingår att säga nej. Vänligt och bestämt på samma gång. Ibland nej till andra och ibland, nej till mig, när jag märker att jag halkar in i en vana som inte är god för mig.
SvaraRadera