Veckokrönika: Att leva tantriskt i Indien

För mig handlar tantra mycket om att vara närvarande och uppleva livet i ögonblicket.

Det är i regel lättare  i extatiska stunder, än då en står i en stillastående kö och svettas och börjar undra om en ens kommer att bli insläppt i Indialandet.

Fem veckor i Indien ligger framför oss som ett vitt papper, eller kanske snarare som en vit strand. Praktiskt taget inga planer. Några intentioner om  att röra oss mer än vanligt, att ta hand om våra kroppar, att ta det lugnt och att lite då och då arbeta lite.

Förr i tiden kunde tanken på tid som inte var inrutad nästan skrämma mig. För vem var jag utan mitt jobb, utan mina sysslor, utan mina åtaganden?

Just nu tittar jag ut över havet. Ser vågorna som slår mot stranden. En röd strandvimpel och jag har just druckit morgonens ”milkcoffee”. Vad som ska hända när jag slagit igen datorn vet jag inte.

Och det är skönt. Spännande. Befriande.

Så nu händer livet. Det känns på huden. Det känns i kroppen. Och hela känsloregistret är med. Vissa händelser skapar oro, andra leder till njutning och enstaka gånger känns det bara som ett nej, det här var för mycket.

Det startade lite tufft med en oändlig kö för att komma in i landet. Hur tänkte de när de införde e-visa och det tar dubbelt så lång tid som att passera gränsen med vanligt visa? Men vi hann med det anslutande flyget till Goa, om än med en hårsmån.

Jag hade en inre bild av att vi skulle hinna, trots att det såg hopplöst ut, och ja... där satt vi på Goaplanet som vi skulle. Tantra vann över oron.

Det dyker ständigt upp utmaningar i ett land som detta. Saker som kan ta mig från ögonblicket, från tantran.

Som igår, då vi hade beställt ett rum i Arambol på nätet. Till slut kom vi fram till en liten  ’”hut”, en enkel bambuhydda, med en ensam glödlampa i taket, ett kvadratdecimter stort hål i väggen som skulle föreställa ett fönster, en icke fungerande toalett bakom en presenning, glipor i bambubladen och inget myggnät. Då kom vi från ett hotell med betongväggar och pool.

Jag la mig ner på sängen i hyddan och undrade hur jag skulle kunna göra den här erfarenheten till något positivt. Det var svårt. Jag kände en otrygghet i att ha mina elektroniska prylar i en hydda någon bara kan sticka in handen i – ja och så en massa andra grejer. Som att sova i ett otätt tält.

Jag hade inte riktigt fattat att jag faktiskt hade valet att säga: Nej, det här funkar inte.

Men så går vi ut ur hyddan, fram till nästa byggnad och mannen frågar om de har ett rum. Vi kliver upp ett par trappor, till ett riktigt rum, som dessutom har lite sjöutsikt. Enkelt. Men med fungerande toa, liksom. Med en dörr som går att stänga ordentligt. Med fönster att se omvärlden genom. En helt annan vibb. Här kan jag bo.

Så mannen fixar med det andra stället och vi kan bara flytta sjösäckarna från det ena stället till det andra. Såå skönt.

Detta känns som en del av det tantriska. Att möta saker, att hantera dem och sedan njuta av ögonblicket igen. Det handlar inte om att vara viljelös. Det handlar om att känna in vad som fungerar, vad som känns bra, när det är möjligt att njuta av närvaron här. Ofta krävs ganska lite. Som att mjölkkaffet är varmt och starkt nog att väcka livsandarna.

Så vaknar vi den första morgonen här i Arambol. Under natten har vi hört havet, dyningarna som rullar in. Vi drar på oss shortsen och går en halvtimme söderut längs stranden, i riktning mot Mandrem. Vi möter fiskarna, morgonyogisarna, promenerarna, joggarna, släntrarna och de allra flesta rör sig i takt med andningen. Solen är ännu behaglig och jag låter mina fötter då och då smekas av det ljumma havsvattnet.

Efter en halvtimme vänder vi norrut igen och joggar hela vägen tillbaka till stället vi bor på. Långsam joggning, den första i Indien och den första gången i år – och hur var det nu förra året, blev det någon joggning då? Osäker. Men nu så...

Ja, så kan början på en dag i ett tantriskt liv börja. Jag sträcker ut handen mot mannen, smeker hans nakna skinn och är så glad att tiden här känns oändlig. För allting sker ju nu. I ögonblicket.

 Charlotte Cronquist är kärlekskrigare

Love is the answer

PS: Kom ihåg att anmäla dig till helgkursen Lekfull tantra i STockholm 3-4 mars. Läs mer om kursen här!