Kärlek: Vikten av om-tankar ... och vem brydde sig om Avicii?
– Vill du att jag följer med dig på läkarundersökningen?
När han ställer frågan, känner jag omtanken om mig så stort, att jag nästan börjar gråta av tacksamhet.
– Ja, det skulle kännas skönt.
Jag lever numera ett liv där jag är omgiven av mer omtankar än jag varit tidigare. Hans omtankar om mig värmer mig och gör att jag känner mig älskad, ombrydd och viktig. Det är något så fantastiskt skönt med att ha en person i min närhet som bryr sig om mig, som är omtänksam och som är det självmant.
Själv hade jag inte ens tänkt tanken att fråga. Jag är så van vid att klara det mesta själv. Osökt går mina tankar till Avicii som dog i slutet av förra veckan, bara 28 år gammal. Jag skriver Avicii för jag var inte Tim Bergling med honom.
Jag såg dokumentären om honom på SVT-play och fick ont i hjärtat. Riktigt, riktigt ont. Det kändes nästan som hårda slag rakt in. Och jag undrar vem eller vilka som bar omtanken om honom. Självklart finns det en familj någonstans i bakgrunden, men den är inte med på spelplanen i filmen, så det kan jag inte säga något om. Det som däremot serveras mig är en ung och framgångsrik man som omgivningen bokstavligen är beredd att mjölka livet ur.
”Problemet är ju att inte förstår värdet av pengar”. Det är ett citat som förföljer mig sedan dess. Managern som är arg och besviken på Avicii som vill sluta turnera, för att kunna leva. Och gissningsvis fanns det andra som älskade att vara i närheten av Avicii när han var som en pengamaskin, men som inte tycks vara där för honom.
Jag ser honom svårt sjuk, sönderstressad och ångestfylld, samtidigt som andra vill att han trots det ska fortsätta turnera. Resultatet av den pressen är känd. Avicii befinner sig i sin himmel nu.
Och jag undrar hur hans liv hade varit om de som tjänade pengar på honom hade visat omtankar, på det sätt som jag möter på en daglig basis. Att leva nära någon som vill att jag ska orka och räcka till. Som inte vill att jag tar slut på mig. Som uppmuntrar mig till att vilja och att njuta. Det är ovärderligt.
För mig är omtankar och omtänksamhet djupa uttryck för både kärlek och empati och en förmåga att se de människor som omger en. Om omtanken också sker med integritet, det vill säga utan att personen som är omtänksam själv ”säljer ut sig”, sliter ut sig å andras vägnar, ja då blir det så extra härligt.
Jag menar att det är extra viktigt att visa omtanke i dag. Vi lever i en hård snabb värld, där det är viktigt att ha tid att andas, röra sig, hämta hem sig. Där det går att stänga av flödena i sociala medier då och då, där det ges utrymme att bara vara. Och där en inte utnyttjar dem som är omtänksamma, genom att ställa så många krav på dem, att de själva inte orkar mer.
När jag möter omtänksamheten så mjuknar jag, världen blir varmare, kärleken tydligare och den gör att det är lättare att vara en kärlekskrigare, för kärleken kan finnas överallt, bara vi tillåter det.
Om du saknar en omtänksam omgivning, var då omtänksam mot dig själv. Och om du är van att klaga på andra och se deras tillkortakommanden, försök att också se det fina de gör. Kanske det finns fler omtankar om dig än du lägger märke till? Det är så lätt att söka felen, istället för att njuta av rätten.
Som jag njuter av omtanken. Och så skönt det var att ha sällskap på läkarundersökningen. Det är alltid bra när två hör informationen, då är chansen större att budskapet går hem. Särskilt om den som känner lite oro, i detta fall jag, har en tendens att tolka svar som negativa. Men jag blir bättre på det, på att höra också att någon säger att något är bra, och det är så skönt.
Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Avicii är tyvärr ett av många exempel på rovdrift hos skivbolag och manegers. Jag har inte hunnit se dokumentären än, men många pratar om den. Oavsett så är det alltid tragiskt när människor går bort i förtid.
SvaraRaderaJag rekommenderar dig att se den, den ger också en möjlighet att reflektera över egna livsval. <3
RaderaJust avslutat dokumentären... famlar efter orden.
SvaraRaderaFår ont i hjärtat av att se och uppfatta precis det där som du beskriver här.
http://helenaroth.com/at-a-loss-for-words/
Ja, vad ska en säga. Det gör ont. Och att vara snäll mot sig själv är ett bra recept. Puss å kram
Radera