charlotterudenstam

Veckokrönika: Konsten att släppa taget



Jag sitter i bilen och lägger märke till landskapet. Ibland hänförs jag. Ibland fastnar jag i mina egna tankar.
Jag tränar på att vara i mitt feminina, att inte vara den som säger ”ta till vänster här”.
Det är ganska svårt.
 

I dag har jag mediterat medan bilen rullat mellan två städer i Kanada. Jag har överlåtit åt mina reskamrater att sitta framme och dividera om bästa väg, om huruvida följa gps:en i bilen eller den i telefonen. En gång kommer jag med ett förslag, men den vägen visar sig vara för krånglig och jag lägger ner.

Så jag sitter där i baksätet och låter landskapet passera och överlåter ansvaret till de andra. Jag inser att jag snart kommer att använda ordet överlåter en tredje gång. Det är som att släppa taget. Jag blir verkligen en passagerare och det är andra som bestämmer destinationen, eller snarare hur vi ska nå dit.

Jag inser att jag är van att antingen sitta vid ratten eller vara den som ger instruktionerna. Jag är van vid att ha någon form av kontroll. Nu släpper jag det. Jag är också betydligt tystare än vanligt. Du som följer mig vet förmodligen att jag har happar – hörapparater – och att det är ganska svårt för mig att hänga med i en framsäteskonversation. Så jag släpper det. Jag bara gungar med. Jag svarar på de frågor jag får. Jag finns där, jag är tillgänglig, men jag undviker att ta initiativ. Och jag undrar: Är det så här att vara i det feminina, eller att liksom låta min högra hjärnhalva ta all plats och liksom låta min vänstra hjärnhalva snooza?

En del av mig tycker det är skönt. Jag är så van vid att ta ansvar, ta ut riktningen, att bestämma – det någon skulle kunna kalla att vara i mitt maskulina, eller att låta den vänstra hjärnhalvan leda mig. Den högra, det feminina, är ju lite mer för att vara i nuet, att dansa med livet, att vara.

Det är ovant. Jag känner mig passiv. Oskön emellanåt. Att vänta in andra eller att inte alls delta i konversationen är också ovant. Det är som att landskapet som passerar är min meditation. Jag väljer medvetet att inte somna, att inte dåsa, utan håller mig helt vaken hela tiden, tittar ut för det mesta, grejar lite med sociala medier emellanåt, men inte särskilt mycket. Är liksom vaken och redo om någon säger: ”Kan du googla detta?” Och då gör jag det.

Men ska sanningen fram gör mig den här baksidespositionen, att vara i det feminina och dessutom liksom bara vänta på att vara tillgänglig för eventuella behov, den gör mig lite deppig. I vissa stunder tränger tårarna på, kanske någon faller, och jag bara låter det ske.

Det ska bli intressant hur morgondagen blir. Kanske blir det en feminin promenad i Quebec där jag låter mig ledas av andras önskemål. Dock är jag självklart inte viljelös. Om det uppstår ett starkt nej eller ja uttrycker det, eller om jag har ett trängande behov, så blir det sagt. Men annars är jag den tysta musen i baksätet. En ovan position för en kärlekskrigare.


Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer

Related

veckokrönika 8379409457409320021

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Jag hade ingen aning om att feminin innebär att vara passiv, viljelös, initiativlös och i beredskap att låta sig ledas av andra, medan maskulin innebär att bestämma över andra och peka ut riktningen. Jag skulle vilja hävda att det handlar om personliga egenskaper som finns hos bägge könen. Den som alltid vill bestämma över andra är en dominant person med stort kontrollbehov, och finns bland såväl kvinnor som män. Passiva människor finns också bland båda könen. Personligen tycker jag att det bästa är om man kan anpassa sig efter situationens behov så att man inte blir odräglig på något av sätten i ytterändarna av skalan - oavsett vilket kön man råkar ha.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det verkar som att du missuppfattar mitt blogginlägg. Jag talar inte om manligt och kvinnligt, utan om maskulin respektive feminin energi. Och som jag ser det har alla både och. Jag menar absolut inte att kvinnor är passiva eller viljelösa eller att det är kvinnligt att vara det. Jag beskrev mer hur det kändes för mig att vara i det feminina och, för en stund, låta mig ledas av andra. Ibland talar en om yin och yang för att beskriva samma fenomen och om du har set symbolen för det, så ser du att det i det vita fältet finns en svart cirkel och i det svarta fältet en svart cirkel - för att visa att båda sorters energi finns liksom överallt. Det jag ville beskriva i inlägget var helt enkelt hur det vid detta tillfälle kändes att släppa rodret totalt. Länken går till en liten meditation jag gjort om den inre familjen - som alltså både består av feminin och maskulin energi. <3 https://lustochliv.blogspot.com/2015/05/mot-din-inre-familj-meditationer-om.html

      Radera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item