Sexualitet: Sårbarhet som läkare

Teckning ur boken Lekfull tantra - din väg till att njuta av livet.

Universums mitt och alltings ursprung.
Det är två sätt att beskriva kvinnans kön.
Hennes fantastiska, underbara gudomliga fitta, snippa eller yoni.
Samtidigt sker så mycket våld, så många kränkningar och så mycket skambeläggande av könet.

I rummet känner jag starkt energin av ett kollektivt sår. Jag förnimmer skuggorna av skam och våld och de starka känslor kvinnor bär på. 

Jag har svårt att sova på natten. Det är som att alla sårade fittor trängs inne i mig och söker något slags upprättelse. Som att de skriker till mig: Det är tid nu att vi får vara älskade för dem vi är. Vi är trötta på att bli utskällda, spottade på och skändade. Vi vill inte längre att våra olika namn används som skällsord.

Det är som att jag hör ett kollektiv av kvinnor, som genom årtusenden har fått stå ut med att bli nedvärderade för att vara kvinnor i allmänhet och för könet i synnerhet.

Denna kollektiva skam är inte enkel att handskas med. Många kvinnor tror att den skam de känner kring könet bara är deras egen och att det är ett privat bekymmer. Och jag tycker det är viktigt att se kvinnor i ögonen och säga: ”Du är inte ensam, detta är något vi bär gemensamt och som vi både ensamma och tillsammans kan arbeta för att ändra. Första steget är att själva se våra kön som något som är vackert, fantastiskt, livgivande och som har potential för djup och stor njutning. ”

Under helgen har jag ordnat helgkursen Lekfull tantra 2. I den här fortsättningskursen väljer jag att fokusera några av timmarna på det maskulina och mannen och några av timmarna på det feminina och kvinnan (väl medveten om att vi alla inom oss bär energi både av det feminina och det maskulina).

Den här gången presenterade jag möjligheten att ge och ta emot könsmassage. Allting självklart inom det aktiva samtyckets ram.

Jag började med männen och då var det relativt okomplicerat. En del starka känslor kom upp, men inte särskilt mycket. Det är som att kuken, penisen, lingam är mindre präglad av skam. Och de känslor som ofta dyker upp handlar mer om kvinnors samtycke till att massera mannens allra heligaste. I somliga kvinnor väcker tanken på att röra vid en lingam minnen om gränser som överskridits, men här uppstår ändå ingen större dramatik. Deltagare klargör sina gränser för varandra och de respekteras.

På natten ligger jag alltså, i sällskap med det kollektiva såret kring vad kvinnor utsatts för sexuellt, och söker en lösning för hur jag ska skapa ett tryggt rum för kvinnorna att ta emot intim beröring.

Jag hittar en lösning, som innebär att kvinnorna får massage i grupper där de också har en syster med sig. Och där det är självklart att det är kvinnan som sätter gränserna och att hon har möjlighet att ombestämma sig när hon vill.

När jag kommer in i rummet på morgonen känner jag starkt energin av detta kollektiva sår. Jag ser skuggorna av skam och våld och de starka känslor kvinnorna bär på vid tanke på denna övning.

Vi sitter i en cirkel och kvinnorna öppnar sig genom att tala om de känslor som väcks. Det är som att sårbarheten kliver in i rummet. När kvinna efter kvinna redovisar sina starka känslor är det något som sker. De personliga rädslorna och känslorna är uppe på ytan. De blir sedda. Medvetenheten om att detta är på en och samma gång personligt och kollektivt ökar i rummet. Jag ser hjärtedörrar som öppnas på vid gavel. Jag hör suckar och djupa andetag. Jag hör livet i gruppen och min upplevelse är att läkning börjar ske just för att vi alla ser varandra och lyssnar på varandra. Och jag ser också hur tryggheten och kärleken i gruppen stärks när kvinnor säger sin sanning.

I nästa steg sker en demonstration av hur en yonimassage kan gå till. Jag är kvinnan som tar emot massagen inför allas blickar. Jag känner mig mycket trygg eftersom det är min partner som ger massagen. Samtidigt känns det extremt sårbart att visa mig så naken inför gruppen. Jag märker hur både skuldkänslor och skamkänslor hinner passera, medan massagen pågår. Jag låter dem passera som moln på himlen och inte fastna i tankarna, bara liksom checka av att de där känslorna fortfarande kommer.

När jag ser runt mig efter att demonstrationen är avslutad ser jag mjuka blickar, kärleksfulla blickar, inkännande blickar och denna demonstration också visar vilken läkande kraft sårbarheten har.

Flera timmar senare, när alla kvinnor fått vara i centrum för uppmärksamheten på det sätt det själva valt är det som att energin i rummet är helt förvandlad. Det finns så mycket glad, bubblande, lustfylld energi i luften att det nästan går att ta på. De ansikten som på morgonen var spända är nu mjuka, de ögon som på morgonen såg mörka eller tårfyllda ut, är nu mycket klarare.

När vi har städat undan rekvisitan till Lekfull tantra, städat lokalen och kramat deltagarna är jag helt utmattad. Nu vill jag släppa all den energi som jag känt under helgen. Så det gör jag, samtidigt som jag känner att hela kroppen är uppladdad på ett härligt sätt.

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare

Love is the answer