Blir du också kidnappad av reptilhjärnan? Om att försättas i chocktillstånd.

Händer det dig att du plötsligt känner dig som förlamad, som att kroppen känns tyngre och som att du inte ens kan få ett ljud över läpparna?

Då kan du vara i chock. Det kan hända för att något händer för mycket, för fort och för hårt.

Jag tror att jag är en chockmänniska, för det händer mig ganska ofta.

Det var som att något lade sordin på hela livet och jag fick kämpa för att komma ur känslan av värdelöshet. 

Något blir för mycket och min reptilhjärnas reaktion är att stanna upp allting. Som om den tror att jag är utsatt för livsfara och måste skyddas. Allting stannar upp.

Numera har jag lättare att häva mig ur ett chocktillstånd, förmodligen för att jag i dag hinner uppfatta att jag är i chock. Jag är alltså medveten om att det sker och hela resten av min hjärna är inte urkopplad.

Det kan kännas lite som att vara innestängd i mig själv, som att kroppen inte lyder mig längre. När jag uppfattar att det är så är det ett bra tecken - för då kan jag göra något åt det.

Det enklaste sättet för mig att hämta hem mig är att ta långsamma djupa andetag. Det är som att kliva tillbaks till livet igen och efter några andetag är rösten tillbaka och i nästa steg kan jag också börja röra på kroppen.

Jag tycker att det är fascinerande hur lätt det är för kroppen att gå in i ett slags fight-flight-mode. Jag tror att det händer många och ofta, det är bara det att vi kanske inte känner igen symptomen. Jag tror att många inte vet att det är kidnappade av reptilhjärnan - och att den där kidnappningen gör att det är mer eller mindre omöjligt att fatta rationella mänskliga beslut.

För en tid sedan fick jag ett meddelande som chockade mig grymt. Innehållet var fullkomligt oväntat och jag kände mig totalt tillintetgjord. Att läsa det kändes lite som att dö.

Genast var det som att tankeverksamheten avstannade, det var nära att jag började hyperventilera och jag satt stilla och tyst en stund. I just det här fallet avlöstes chocken av en känsla av att jag behövde försvara mig för livet, det var som att fight-modet kickade in.

Men, jag kunde samtidigt bevittna det här. Det var som att jag kunde se den där chockade kvinnan och samtidigt hjälpa henne att komma tillbaka till sig själv. Lite grand som att se en film. Jag insåg då att jag behövde två saker. Dels behövde jag en kram, en känsla av att jag hade ett värde, en känsla av att vara sedd. Men jag behövde också få ut en del av de känslor som chocken skapat i mig. Jag gick ut på en åker och sparkade mot höbalar och långsamt, långsamt kom jag hem till mig själv igen.

Ändå låg känslan av chock kvar i nästan två dygn. Det var som att något lade sordin på hela livet, som gick i gråskala och jag fick kämpa för att komma ur känslan av värdelöshet - och också börja ta in, verkligen höra, vad min peppande omgivning sa till mig.

Det är bra att vara beredd på att ibland bli kidnappad av reptilhjärnan och lägga märke till vilken strategi den väljer. Vid det här tillfället valde den tillfälligt chock - och jag är glad och tacksam över att jag kunde ta mig ur det tillstånd relativt snabbt.

Andning är bra. Men det är också bra att motstå endel av de impulser som följer med kidnappningen. Som en vilja att ge igen. Att försvara mig till varje pris. För i själva verket sker ju hela det där skådespelet inuti mig och jag är egentligen inte utsatt för något hot. Även om det kändes så när jag läste meddelande - och även om jag i dag, fortfarande kan känna obehag när jag tänker på det. 

Jag hittade också, ett par dagar senare, ett bra sätt att besvara det. Jag svarade när de starka känslorna var över och jag kunde tänka klart. 

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare

Love is the answer

Chock är ett av de 52 ämnen jag tar upp i boken ”Lekfull tantra - ta ditt inre ledarskap”. Du kan köpa pappersboken på min hemsida och ljudboken hos nätbokhandlare.