Wow-ögonblick: När min grotta skrattar av lycka

Plötsligt börjar hela jag klucka av skratt.

Och det är verkligen hela jag som skrattar.

Och jag lägger märke till - för första gången i mitt liv - att mitt sköte är lyckligt och glatt.

Det kanske låter konstigt det där. Kan en fiffi vara lycklig? Kan hon klucka av glädje? Kan hon känna att livet bara spritter i henne? Kan hon förmedla den känslan av lycka till resten av kroppen? Kan hon säga till mig: ”Nu är jag så avslappnad och fri att lyckokänslorna kommer?”

Svaret är ja. Det är möjligt. Och nu hände det.

Och bara det, att få vara med om att mitt allra heligaste vibrerar av glädje, gör mig glad. Jag blir medveten om att något ändrats på djupet inne i mig. Det är som att ha gått igenom en transformation, en metamorfos och att jag förstår det först nu. I skrattet. I lyckokänslorna. I glädjen.

Jag hoppas, hoppas, hoppas att ditt kön kan känna lycka och glädje redan nu. Att det är ett normaltillstånd hos dig. Samtidigt är min erfarenhet att väldigt många saknar den glädjen. Att det finns så mycket sår, ärr och trauman i våra underliv, att det liksom inte ges plats för de här upplevelserna.

Det är som att jag nu inser hur rädd mitt sköte varit i hela mitt liv. Hon har dragit ihop sig. Darrat av rädsla. Hon har tillåtit beröring hon inte velat ha. Hon har blivit våldtagen. Jag har i perioder ignorerat henne och hennes känslor.

Men så hände något i mitt liv, för drygt 20 år sedan. Det var då något i mig vaknade. Det var då jag började höra min inre röst. Det var då jag försiktigt började känna mina känslor igen. Det var då jag började vandra på upptäcktsfärd inåt. 

Min resa har både varit smärtsam och fantastisk. Det tror jag är ganska vanligt. Jag märkte ganska tidigt att det fanns så mycket skam kring sexualiteten och könet hos mig. Det blev så tydligt att jag skrev boken ”Ingen skam i kroppen - frigör din sexuella kraft”. 

Sedan länge är jag vän med min grotta. Hon har lätt att känna njutning i dag. Hon är verkligen levande, vibrerande. Och det är fantastiskt.

På vägen dit har jag fått behandlingar som minskar eller tar bort blockeringar i underlivet. Jag har lärt mig få energiorgasmer, helkroppsorgasmer och en massa andra sorters orgasmer och känseln inuti min grotta har blivit större. Rörligheten har blivit större. Och kraften i min vagina är sällsam.

Men det som hände häromdagen, att hon skrattade av lycka, det är en första-gången-i-livet-erfarenhet. Det var så oväntat. Det där gapskrattet. Att njuta och skratta samtidigt.

Min känsla är: Först nu känner hon sig tillräckligt trygg för att vara riktigt lycklig. Först nu vill hon visa sin potential. Först nu vill hon visa alla sina känslor. Först nu är hennes sinnesförnimmelser så återställda efter allt som hänt henne, att hon kan fnissa inifrån.

Jag är så tacksam. Så tacksam. Och glad och lycklig.

Och jag längtar redan efter att få höra hennes lyckovrål igen.

Varför berättar jag det här? Jo, för att jag är så jublande glad över att det är möjligt att ha en lyckligt och glatt sköte. Det är möjligt även om hon varit med om trauman. Det går att läka. Det är verkligen möjligt! 

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare

Love is the answer