Du räknar väl ögonblicken av lycka?
Jag är ingen lyckojägare, det är nästan tvärtom. Det är som att jag fått nya ögon för lyckan och att den bara finns där, om jag ser mig omkring.
Det finns så mycket som får mig att darra till av lycka. Det som krävs för att reta min känsla av glädje och lycka blir allt mindre.
På morgonen i sängen. Han ligger där, morgontrött och tredagars-stubbig, och ler mot mig. Det blixtrar till, en slags vänlig omfamnande kärleksblixt. Han ser så söt ut där han ligger med huvudet ännu på kudden. Jag säger: ”Vad söt du är just nu”. Och jag fylls av en stark känsla av kärlek och lycka. Bara av att jag SER honom en liten stund. Jag blir så glad över att jag, som vaknar bredvid honom varje morgon, ändå har förmågan att se, att uppskatta och känna den där lyckokänslan som porlar i mig. Känslan går långt förbi de mer dömande sidorna hos mig. Lite skäggstubb står inte i vägen för porlandet. Jag böjer mig ner och gnider kinderna lätt mot hans ansikte och känner tacksamhet.
På eftermiddagen möter jag barnet som snart är tre. Som är så fylld av liv. Som springer upp och nerför trappor. Som bubblar av ord, som säger morrrmorr så att r:en rullar runt i rummet. Som självklart hoppar upp i sambons knä och bara är där en stund. Jag ser på dem. Lyckan i mina ögon och i mitt hjärta.
Jag vänder mig om, lyssnar på dottern som kokar te, småpratar med den femåriga filosofen som just fått en tofs i håret - som riktiga fotbollsspelare - och som börjar tala sakkunnigt om dinosaurier. När vi börjar googla dinosaurieparker i Skåne, tar han min telefon och börjar skrolla och kommentera bilderna han ser.
Vi sitter vid bordet och äter glass med strössel och det finns en pirrande glädje med i rummet. Det är lite extra hög energi för om bara en liten stund väntar familjens semester.
Hemma i lägenheten råder ett ganska kontrollerat kaos. Flyttkartonger lite här och var och en långsam nedmontering av ett boende och så med blicken framåt mot det nya större. Och hjärtat slår lite extra igen.
Känner du igen de lyckliga ögonblicken?
Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer
Oh ja. Det försöker jag verkligen göra. Och jag fylls med lycka även när jag läser om din lycka - det porlar liksom ut ur texten och in i mitt hjärta med. Tack för det!
SvaraRaderaJa, håller med dig Sara. Vilken alldeles förundransvärd (!) text, som glider alldeles obehindrad rakt in i mitt hjärta och fyller det med värme, igenkänning, längtan, minnen, avundsglädje!
RaderaÅ Helena och Sara, era ord värmer så. Jag tänker det är viktigt att vara med nu, i tillvaron, vad den än bjuder.
SvaraRadera