Så är livet i flyttningens tid

Utrymmet krymper och flyttlådorna tornar upp sig.

Min intention är att varken stressa eller skynda under den här flytten.

Jag hoppas att det leder till att jag gör saker i god tid.

Men det är lite utmanande när flyttlådorna gör att det känns trångt runt mig.

Jag undrar hur många gånger jag flyttat i mitt liv. Många är det. Och jag märker hur det blir allt viktigare med något slags ordning i livet. Som att ordning i det yttre, tillåter mitt kreativa kaos.

Så jag försöker se till att någon del av hemmet är fredat. Att det känns lite som vanligt i köket, eller vid skrivbordet, eller i sängen - när vardagsrummet allt mer börjar likna ett Shurgardförråd.

Tror det där längtan efter ordning (som förmodligen inte kommer att leda till pedantism) delvis har att göra med att det är så tråkigt att leta efter saker. Var la jag nycklarna/glasögonen/hörlurarna nu igen? 

Och när hemmet läggs ner i lådor så finns ju alla möjliga chanser till kaos  - så därför märker jag kartongerna hjälpligt. 

Jag märker också att kontrollbehovet tittar in genom dörrspringan. De kartonger jag börjar fylla vill jag fylla klart. Så att jag åtminstone har en minnesbild av innehållet. Så får sambon packa andra (och det släpper jag kontrollen över). Så vi samskapar flytten, en låda i taget. En nedtagen hylla i taget. En tömd garderob i taget.

Och jag inser att detta lite mindre lebensraumet bara är en övergång, en förberedelse för transitionen från en liten lägenhet till en större. 

Just nu kan jag inte se mig i solen på den nya stora balkongen. Jag funderar mer på vad jag ska svepa in tallrikarna i nu när tidningspappret är slut.

Och även om längtan till det nya finns här, ständigt närvarande, är det ändå lite som att vara höggravid med ett friskt barn - något nytt och spännande väntar efter födelsen.

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare

Love is the answer