charlottecronquist

Svemester: När bemötande gör underverk och andra upplevelser från Lappland




Det är klart ni ska ta vägen via Borgafjäll. Det är helt fantastiskt där.

Sagt och gjort. Med tältet i bilen kör vi från Luleå i riktning Sorsele.

Jag anar nämligen att vädret kommer att göra en tältnatt oskön.

Först natten är vi enda gästerna på vandrarhemmet i Sorsele.

Och sedan väljer vi vägen via Dikanäs till Borgafjäll.

Det blir många stopp längs vägen.

Måste fota, måste fota.


Vi åker vägar inte ens Staffan åkt på förut. Granarna blir allt högre och smalare ju närmare fjällen vi är.

Dikesrenarna är kantade av rödklöver, lupiner, mjölkört och älggräs. På hjortronmyrarna är bären röda, ännu inte mogna. Vi klafsar lite på myrarna ändå. Flera gånger. Vi samtalar om naturens storslagenhet. Jag använder ord som vacker, majestätisk, mäktig. Då och då är det långa sträcker grusväg. Vi ser många snödrevshinder och de mörka molnen på himlen. Vi ser otaliga små och större forsar och åker mycket längs älvar som är fyllda till brädden. Vissa sträcker möter vi praktiskt taget ingen bil. Det är verkligen långt från allfarvägarna. 

När vi senare, långt senare, kommer ner på E4-an vid Timrå, inser jag att vi inte sett en enda hamburgerbar mellan Luleå och Timrå. Fritt från amerikanska snabbmatskedjor. Så skönt på något sätt.

På ett ställe ser vi en fransk bil och en gång kör vi i kapp en norsk släpkärra. Men annars är det mesta - utom själva naturen - präglat av coronapandemin. Ensamheten. Tystnaden. De tomma butikerna. Skyltarna om att hålla avstånd.

Och när vi stannar till möter vi människor - på det rekommenderade avståndet - som är samtalssugna. Och vi får många anekdoter längs vägen. Det är lättpratat. Det är fantastiskt att höra berättelserna - inte minst från gränstrakterna.

Efter tredagarsturen till Karesuando är vi nu på hemväg. Och vi ska först till Borgafjäll och sedan vet vi inte riktigt. Om dotter med familj är i Dalarna kan det bli en sväng om dit. Men så blir det inte.

Efter en lunch med grillad falukorv vid en liten skogsväg som vi åkte in på "på egen risk" var det skönt att komma fram.

Vi skulle bo på hotellet som Ralph Erskine ritade och som stod klart 1955. Det skulle liksom vara ett med naturen och mycket lokalt material användes. Det var en härlig atmosfär där inne. Som att både vara i framtiden och tillbaka till 1950-talet samtidigt. Runt hotellet Borgafjäll med toppar på så där 1200 meter. Flaggorna smattrade i vinden och väderleksrapporten berättade om förväntat regn och 8 grader nästa dag.

Borgafjäll brukar ha stängt på sommaren. Men i vintras satt ett gäng som drev hotell och restaurang fast i lockdown i norra Italien. Framtiden var oviss. Det var då en av dem fick idén att hyra hotellet i Lappland över sommaren. Hur skulle det gå att flytta koncept och personal ända hit? En av tankarna är att bjuda på middagar till rimliga priser (Milli Fiori 3-rättersmiddag inkl 2 glas vin för 285 kr). Eftersom vi ofta äter falukorv när vi tältar såg jag verkligen fram emot det!

Så kom vi till middagen, strax före 19.30 - för det var då alla skulle samlas. Det tog en kvart innan vi fick sitta. Jag började bli riktigt hungrig och törstig. Vi satt där med en vattenflaska och två glas i en dryg halvtimme innan en vänlig men stressad kypare kom med första rätten och frågade: ”Har ni fått höra menyn”. Det hade vi ju inte. Det var så fullt i restaurangen som coronapandemin tillåter. 

Och jag började känna mig riktigt ledsen och stressad av att det tog sådan tid. 

Efter två timmar kom huvudrätten in och jag kände mig lite gråtfärdig och kunde inte låta bli att uttrycka min besvikelse (tår i ögat och känslan av att vara en osynlig looser som inte passar in bland alla andra fina gäster). Jag bad om vinlistan för jag ville ha något annat än det som serverades. De grekiska biffarna svar smarriga och när vi sitter där kommer Magnus dit med en flaska vin. Han stannar och pratar vänligt med oss, jag ställer frågor om storyn bakom sommaröppningen, och får den. Känner mig sedd. Jan har en flaska vin med som han bjuder oss på. Och jag blir så tagen av den generositeten. Som att i ett kick gå från osynlig till att bli oerhört väl omhändertagen. Och detta bemötande gjorde att mitt hjärta öppnades… 

När vi åkte ifrån det regniga Borgafjäll och jag skulle betala hade de strukit maten från fakturan. Och nu satt jag där i bilen och grät över denna generositet. Så fantastiskt sätt att möta en trött och hungrig kund.

 Jag är helt säker på att det här gänget gör succé vart än de kommer! Tack tack tack till #borgafjäll och speciellt tack till Magnus (saknar efternamnet - annars skulle jag självklart gett honom offentlig cred!)


#resa #äventyr #generositet #känslor #bemötande #kärlek #kärlekskrigare #natur #lappland #svemester

Related

livet 5976590959764191164

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska livet mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

item