Vårt bröllop: Fotografering före vigseln
Jag önskade fina foton från mitt bröllop och tog kontakt med en gammal vän och kollega, fotografen Anette Andersson Fahlkvist.
Hon sa ja till uppdraget.
Tanken var att hon skulle vara med mellan ungefär 16-18 och dels ta bilder när jag förberedde mig, bilder på brudparet före, under och efter vigseln, samt familjebilder.
Åh så glad jag är över det beslutet.
Här ser du några av bilderna.
Från att lägenheten varit tom och tyst befinner sig sex personer där. Det är mina döttrar, min dotterdotter, fotograf Anette och hennes son Pelle, som är ”second shooter”. Anette och jag småpratar om livet, medan hon börjar ta bilder.
Hon är med när mina döttrar fixar till håret, ser hur de samarbetar för att håret ska bli riktigt fint. Jag har köpt ett vackert hårspänne av Cornelia Södergren och nu görs flätor som formas till en knut och i den fästs smycket. Och det passar givetvis till brudklänningen som Cornelia också sytt.
Så kommer Staffan upp med en sjösäck till lägenheten. Han har hunnit basta, småhälsat på folk som börjat samlas, men har glömt att ta med sig den ljusa linnekostymen tillbaka till lägenheten. Så han vänder nästan i dörren. Samtidigt går Anette och Pelle och rekar på platser vid vattnet i Minneberg där vi kan bli fotograferade.
Och döttrarna drar ner till festen. Jag är ensam en liten stund igen. Det är stilla. Allt är förberett. Jag är hyfsat lugn.
När Staffan, Anette och Pelle kommer tillbaka är det som att det exploderar av aktivitet. Staffan byter till kostym och vi går ner mot vattnet, rakt ner i förhållande till lägenheten, till en plats där gästerna inte ser oss.
Ungefär samtidigt som vi börjar fotografera hör vigselförrättare Sofia Olofsgård av sig. Saker har dragit ut på tiden, hon är lite sen. Och för några ögonblick fylls mitt huvud av tankar… hur ska vi lösa det. Vi löser det genom att genomföra fotograferingen.
Sofia hör av sig igen. Hon är i Minneberg. Nu kan vigseln strax börja.
När fotograferingen är klar säger Staffan: Jag glömde visst ringen i lägenheten. Han går hemåt och jag går långsamt närmare Badviken, där vigseln ska ske. Jag står en stund där på gatan, brudklädd och väntar på min brudgum. Det tar lite tid, men så är han där.
Vi går gångstigen förbi förskolan och svänger sedan in mot Badviken. Staffan går före mig och jag efter. Jag ser skymtar av gästerna, som är på väg att sätta sig på sina platser.
Och jag ser vilket fint jobb alla barnen har gjort. Allt är på plats enligt körschemat. Jag kan fortsätta slappna av när det gäller praktikaliteterna på bröllopet. Jag kan ägna mig åt att uppleva stunden istället. Det bubblar i hela mig.
Det är som att jag både är en liten flicka, kanske i min dotterdotters ålder (”Jag är fem och ett halvt”) en tjej och en mogen kvinna. Det är som så många aspekter av mig är där. Det är som att något i mig har längtat efter den här dagen och samtidigt känt viss blygsel kring det. Tänk att blickarna riktas mot oss, att vi står i centrum, får vara i centrum, ja ska vara i centrum, i synnerhet kring vigselakten…. det är pirrigt och härligt och läskigt och härligt och det är lite svårt att riktigt vara där i ögonblicket, att se allt som händer, att möta allas blickar.
Det är faktiskt så att jag inte kan ta in allt där i ögonblicket. Det är nästan överväldigande. Så det är ett av skälen till att jag skriver de här texterna om och kring bröllopet, för att verkligen uppleva det, för att stanna till vid ögonblick, för att se situationen tydligare.
Bland det starkaste jag upplever i min brudbubbla är att jag är omgiven av så mycket glädje. Att våra 50 gäster tycker om oss. Att de vill delta i detta firande. Som i alla familjer finns det också små hål och sår, men i dag, just i dag är de läkta och alla de närmaste är med. Och det får mig att känna att familjen, den lilla, den mellanstora, den stora är så viktig.
Jag inser också att ceremonier och ritualer är viktiga. Det för oss närmare varandra. Det skapar gemenskap, omtanke, kärlek.
Så när den här texten slutar har vi precis klivit in i Badviken. Och musiken börjar spela. Det är ett vackert ögonblick.
Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer
