92. Får du vara i ljuset? #charlottepodden
Nyligen mötte jag en person som talade om att gå på ett minfält och att hen inte visste när en mina skulle brisera. När det hände var det som att hen ramlade ner i mörkret och livet blev, för en kortare eller längre tid nästan outhärdligt att leva.
Du har troligen trampat på minor, du har troligen haft det jobbigt ibland, du känner troligen till den typen av inre mörker.
Ibland tänker jag att stora delar av självhjälpsbranschen lever på vårt mörker och rädslan för det. Men hur hanterar vi ljuset? Får vi vara i ljuset? Får vi ens vara medvetna om att det finns?
Jag kan uppleva ett starkt "ljus" när jag exempelvis mediterar. Det är som att jag då kommer i kontakt med något som är större än jag. Kanske du vill kalla det kraft, kanske energi, kanske kärlek? Vad det än är, är det en plats där det är "tillåtet" att uppfatta att det finns ett slags ljus också inom oss som människor.
I det här avsnittet av #charlottepodden reflekterar jag kring detta med ljuset. (Hm, reflektera, spegla ... ja det ligger ju i sakens natur). Jag tar bland annat om känslan av att känna sammanhang och gemenskap. Just detta har varit läkande för mig. Att känna att jag hör till något. Och den känslan har förstärkts när jag tillåter ljuset att skina på mig.
Och det intressanta är detta: När jag är mindre rädd för mörkret i mig, är det lättare att komma åt ljuset. Det är som att allt behöver finnas. Det ljusa, det mörka, och det som finns emellan.
Jag läser också ett av de sista kapitlen i 100% Charlotte - ta ditt inre ledarskap, som handlar om att tillåta ljuset att flöda.
Är du behov av coaching? Jag kan finnas där för dig.
Jag vill hjälpa dig!
Du kan hjälpa mig!
Charlotte Cronquist är kärlekskrigare