Hur transparent är du i sociala medier?

Det finns de som tror att jag är transparent i sociala medier.
I själva verket tror jag att alla väljer att spela upp en persona.
Det som sägs är sant, men få väljer att blotta hela sig.
Och det tycker jag är bra... för hur intressant är det mest privata eller minsta petitess?

100% Charlotte är en persona. Det jag skriver är sant, men jag skriver inte hela sanningen. 

Jag har jobbat som journalist i hela mitt yrkesliv. Jag ställer frågor, jag lyssnar på svar. Jag lägger märke till hur personliga eller privata dem jag intervjuar väljer att vara med mig. I många år intervjuade jag skådespelare, regissörer och författare. Det var ofta medievana personer, som hade en uttalad eller outtalad gräns för vad de ville berätta om. Somliga flörtade vilt med medier för att få uppmärksamhet, de accepterade hemma hos, reportage om kärlek och om barn ... och baksidan av det blev att de fick löpa gatlopp när det gick sämre för dem.

På ett sätt hade dessa intervjupersoner varit mina lärare. Jag har lärt mig vad integritet är och hur olika det kan definieras. Och jag kan inte sätta mig till doms över andras val, bara intresserat notera konsekvenserna av olika förhållningssätt. Vad är det till exempel att bjuda på sig själv? Hur intressant blir det att lyssna på en artist som bara svarar på frågor om den senaste produkten? Vad är det läsaren önskar få sig till livs när hen läser en artikel eller ett reportage.

Själv brukar jag tala om att jag i rollen som bloggare och på sociala medier kan välja mellan att vara professionell, personlig eller privat. Jag väljer att vara både professionell och personlig, men sällan vad jag kallar privat. (Sedan kan givetvis olika människor definiera det privata på olika sätt.) Det jag menar är att jag undviker att ge intima detaljer om mitt privatliv, min familjs och vänners privatliv. Däremot berättar jag ofta och gärna om hur det känns att skiljas, eller varför jag tycker det är så viktigt att verka för kärlek och att skriva om sexualitetens möjligheter.

Den som läser min blogg slarvigt kan antagligen etikettera den på alla möjliga sätt, lite beroende på vem den personen är. Det finns slarviga läsare (och till exempel säljare av potensmedel) som kallar den en sexblogg, det finns andra som tror att jag är totalt självutlämnande eller att jag har som syfte att lämna ut andra. Så är det naturligtvis inte.

100% Charlotte är en persona. Det jag skriver är sant, men jag skriver inte hela sanningen. Det är precis som i andra medier... det du läser i tidningen är en ytterst regisserad version av verkligheten, där någon har valt att göra en nyhetsbedömning som gör att vissa händelser uppmärksammas av fler, medan andra händelser förblir dolda av den läsande massan.

Det som är extra intressant med att ha en egen blogg, som snart har haft 1 miljon sidvisningar, är att den är min egen värld, som jag bjuder in läsare till. Det är jag som gör nyhetsbedömningen, det är jag som avgör vad som är viktigt just nu, det är jag som avgör om jag ska ge mig tiden att skriva och om vad. Och jag gillar verkligen det – att ha den här möjligheten att tala om det som engagerar mig... och där mitt huvudskäl till att jag skriver är att jag vill bidra till mer kärlek i världen. Jag vill bidra till att alla har rätt att vara sig själva, jag vill uppmuntra människor till att bli vän med alla delar av sig själva och låta sexualiteten vara en del av det. Jag vill bidra till djup och medvetenhet och samtidigt ha tillgång till lusten... och att jag och andra ibland kan se på mig själv – oss själva – i en skrattspegel.

Men transparent är jag inte. Det finns en mängd saker som rör mig eller mina närmaste som helt enkelt ska förbli privata, som vi kan göra eller tala om när vi möts och som är exklusivt för oss.

Det jag däremot är transparent med är vad jag gör och vad som engagerar mig. I många år försökte jag skilja mellan mitt professionella jag och mitt personliga jag... men i dag varken vill eller kan jag det. Det skulle ta en kund eller uppdragsgivare ett knapptryck för att googla fram filmer, blogginlägg, artiklar, teveprogram, radioprogram där jag talar om sexualitet och skam. Den som anlitar mig får helt enkelt acceptera att jag har flera roller i livet... och denna typ av transparens har, på gott och ont, medfört att en rad uppdrag försvunnit, och där detta inte har en koppling till min kompetens... utan rädslan för det jag engagerar mig för skapar. Det är i alla fall min tolkning.


Så välkommen in i min värld. En värld med allt mer kärlek. Jag försöker själv hitta nya sätt att fånga det på, beskriva det på, inspirera på... och det enklaste är att jag helt enkelt stannar upp, sluter mina ögon, lägger handen på hjärtat, tar ett andetag och känner att jag är okej precis som jag är.

Reflektionsfråga:

Vilken persona spelar du upp i sociala medier?