Överflöd.

Jag öppnar dörren och kommer in i ett rum så fyllt av skatter att jag nästan tappar andan.

Jag tittar mig runt och det gnistrar överallt. Det finns ett överflöd.

Och jag tänker på Paulo Coelhos bok Alkemisten – skatten finns inom mig!

Så var det dags att träffa Marie Ek Lipanovska och de andra kvinnorna i vår meditationsgrupp som träffas varannan torsdagmorgon nära havet i Limhamn.

Denna gång ledde hon oss till det inre rum som finns inne i mitt hjärtchakra. Och jag bara måste få dela den upplevelsen.

Jag kommer in i en trädgård som är omgiven av höga, frodiga avenbokhäckar. Inne i trädgården ligger vackra vita marmorstatyer skapade av mästare so Rhodin. De är så vackra, statyerna, som föreställer män och kvinnor som ligger lojt på sina socklar.

Jag ser ett litet slott mitt i trädgården. Det har små tinnar och torn. Slottet är inte större än en ordinär villa, men har just de där slottsliga detaljerna som i alla fall min inre prinsessa älsar.

På avstånd hör jag Maries röst säga att jag ser en dörr. Så jag går in i slottet och hamnar framför en gammal välvd dörr i trä. Och jag har en stor handsmidd nyckel i handen som jag vrider om.

När jag öppnat dörren så tappar jag nästan andan. För där inne är så mycket skatter att till och med Joakim von Anka skulle ha blivit grön av avund. Jag identifierar ödla stenar, smycken, en massa överfyllda kistor, guldmynt, äkta mattor. Och rummet är oändligt stort.

Så ser jag en stor ljusstråle och jag kliver in i den. Jag står som i ett rör av ljus. Det är en skön känsla.

Ljuset säger till mig: Du ska ge av dina skatter, du behöver inte vara rädd för du har ett överflöd, du behöver inte tänka på hur och när du ska ge, utan lita på din intution, ge till dem som kommer till dig och till dem som kommer i din väg. Det är din tur att ge. Känn ditt överflöd.

Och det känns så självklart. Jag vandrar runt i det oändliga rummet och inser att det verkligen är ett överflöd, att det är min tur att ge, och att jag kommer att göra det med glädje och att jag är så glad för att jag får se detta överflöd med egna ögon!

Jag går ut ur rummet, stänger om mig.

Jag kommer ner till min hage, som är omgärdad av rosenbuskar med vita och röda blommor. Jag sätter mig under min björk för att vila en stund. Då märker jag att det faller guldmynt ur trädet, från lövverket. När jag ser mig omkring är hela hagen fylld med guldmynt.

När jag går ut ur hagen och stänger guldgrinden sipprar det guldmynt ner på ängen som är fylld av doftande luktärter. När jag tar steg framåt så är det en rännil med mynt efter mig.

Jag drar in doften av luktärterna, tar in dess vilda skönhet och när jag ser rakt framför mig står Alexander där. Hans hår är utsläppt, han står i en vid kaftan, han sträcker ut armarna emot mig, solen lyser på hans hår och han ser närmast änglalik ut. Jag springer in i hans öppna famn.

Wow, liksom.

Jag känner sådan tacksamhet för de här bilderna. För att jag får vara med om detta. För att jag får dela det. Att alla sedan gör sina egna tolkningar får jag leva med. Mötte en kvinna i går kväll, som jag bara berättade om det inre rummet för. Hennes kommentar var: Jag skickar mitt kontonummer så kan du sätta in pengar till mig… Vi såg uppenbarligen på det där med skatter på olika sätt.

Namaste!