Änglar och demoner

Det här har varit en himla vecka.

Ömsom änglar och ömsom demoner.

Och dessutom har jag sett en del Halloween-pumpor (men inga skräckfilmer).

Häromdagen är vi på Natha yoga där vi går en tantrakurs (väldigt teoretisk). Just den här kvällen säger Jelena att det är änglavecka på alla Natha yoga-center världen över. Änglaveckan är en slags motvikt till halloween, död och elände.

Så jag ägnade en halvtimme av mitt liv åt att meditera och tänka på ängeln Rafael som står för helande. Och eftersom vi var många som gjorde det, bidrar det säkert till något slags healing. Varje dag en ny ängel att meditera till på Natha Yoga. Men vi nöjde oss med en änglakontakt.

Och så ska vi då på teater och se Let’s be Frank. Jag säger halvt på skoj, halvt på allvar till Alexander att vi väl cyklar dit. Tidigare på dagen hade jag cyklat till dessa faggor och för mig är cykeln ofta ett naturligt val. Mycket mera sällan för Alexander, kan jag säga. Så han säger givetvis nej.

Och vi tar bilen och parkerar den i ett p-hus som tillhör Q Park på Djäknegatan (just nu känns det parkeringshuset lite demonaktigt och frågan är om det även gäller själva företaget.)

När vi kom tillbaka en drygt timme senare visade det sig att parkeringshuset var stängt. Det stod då angivelser om öppettider på skylten. En med 0-24, en annan – och uppenbarligen den som gällde – där det stod att det stänger kl 19.30.

Jag skrattade hjärtligt. Jag tänkte att någon högre makt nu viskade i Alexanders öra att cykel hade varit ett bättre val. Alexander tyckte inte att situationen var lika komisk som jag tyckte. Och så kommer där en ängel, i form av buss 35, som går rätt sällan kvällstid… den kommer alltså och vi behöver inte vänta alls på bussen.

Och jag känner mig bubblig och glad.

Följande morgon drar Alexander ner på stan för att hämta bilen. Jag står i duschen och hör att Alexander ringer gång på gång och jag känner mig mest irriterad för att bli störd i duschen. Våt som en katt så kliver jag ur badkaret… och ringer upp: Inbrott i bilen. Högra rutan krossad. Nu var det lättare att hålla mig för skratt.

Medan jag torkade och ringa Q Park ( men inte fick något vettigt besked, annat än ett löfte om att Malmöchefen Douglas Stålhammar skulle ringa upp mig – vilket han ännu inte har gjort) så fixade Alexander med bilen.

Av en god vän fick vi låna en bil. Ännu en ängel i vår väg alltså. Och så tog vi då bilen norrut till Osby där vi hade ett kvällsjobb. En liten stund före Osby så får Alexander häftigt bromsa in. Ett par bilar längre fram ligger en svårt skadad älg. En bil körde på älgen, vindrutan krossades, föraren, en kvinna klarade sig bra och nästa bil hinner inte väja utan kör också på älgen. Sedan är det en bil och så vår.

Och då kunde jag känna änglavingarna fladdra igen. Vi drabbades av inget mer än en stunds försening. Ingen människa skadades och efter ett tag kom en man med en bössa och avslutade älgens lidande.

Nu vill jag inte ha fler demoner på länge.

Änglar däremot, dem gillar jag.