Film: Crazy stupid love
Om jag ska sammanfatta filmen i en mening så får det bli: Störst av allt är kärleken. Men Crazy stupid love är mer än så. ...
Om jag ska sammanfatta filmen i en mening så får det bli:
Störst av allt är kärleken.
Men Crazy stupid love är mer än så.
Det är en film att skratta med, rodna till, glädjas åt…
en riktig feelgood movie.
Öppningscenen är obetalbar.
Det gifta paret sitter på en restaurang.
De har redan ätit sig mätta, men tittar ändå på dessertmenyn.
De har svårt att välja.
Då säger han: Vi säger samtidigt vad vi tänker på.
Och när han räknat till tre säger han: Creme brulée
och hon: Jag vill skiljas.
Snacka om att snabbt komma till saken.
Så vi har alltså det där medelålders amerikanska paret
som verkar var färdiga med varandra, vi har deras barn,
vi har oförmågan att prata,
vi har den omöjliga kärleken,
vi har den där känslan av att ha en själsfrände
… och en väldigt massa mer.
Min dotter Maja blev så glad av att se filmen att hon stack ut och dansade en halv natt…
och det finns något så hoppfullt och glädjande i Crazy stupid love,
som är svårt att motstå.
Jag tror att vi alla behöver tänka mer på det där med kärlek.
Vad är kärlek för dig?
Hur visar du din kärlek till dem som är viktiga för dig?
Hur tar du emot kärlek?
Hur visar du dig själv kärlek och respekt?
Händer det att du blir för lat, för bekväm,
tar för mycket för givet för att kärleken verkligen ska bestå?
Händer det att du trånar efter någon som är omöjlig att få?
Vad händer i dig om du gör det?
Ska du ge upp din omöjliga dröm eller hålla kvar den?
Bevisa att det faktiskt kan vara möjligt?
Eller gå vidare?
Eller något annat?
Naturligtvis innehåller den här filmen en massa amerikanska schabloner
kring relationer som man kan ha och mista.
Ibland tycker jag att människorna i filmen blir upprörda av fel skäl…
men det spelar inte så stor roll. För det öppnar för min egen reflektion
och det ger mig en möjlighet att spegla mina värderingar i filmens.
Det är svårt att skriva mycket om handlingen i den här filmen utan att förstöra den.
Men lite kanske jag kan säga ändå.
Det är intressant att se en man, som har som livsfilosofi att snabbt förföra kvinnor,
lära en annan man hur hans ska bli en bra raggare…
istället för en man i för stora kläder som tycker synd om sig själv.
Och det är intressant att se vad som händer med självkänslan hos en man
som tidigare aldrig raggat och som får napp.
Som börjar förstå att det är möjligt att attrahera andra.
Som börjar ta mer plats i sitt liv.
Och som börjar inse vad han tidigare har försummat.
För hur det än är, är det viktigt att vi tar plats i våra liv.
Den som låter sig hunsas, den som låter andra trampa på sig…
vad händer med honom eller henne?
Vad väcker det?
Hur mycket krig och elände kommer inte ur att människor
tillåtit sig att förnedras och sedan känner ett väldigt behov av att ge igen?
Och vad händer när vi vågar släppa fram kärleken,
när vi vågar blomma ut och leva vår potential…
Det är då under kan inträffa.
Och de inträffar.
Var så säker på det.
Det har hänt mig.
Jag vet.