Första evolutionära cirkeln.

Så satt vi tio personer framför vår teve för att se 
Barbara Marx Hubbards fantastiska film ”Our story”. 
Och så dog datorn. 
Och vårt samtal kom att handla om att våga vara oss själva,
 med vår kärlek och ta med vårt inre barn och vår busighet.


Jag var lite nervös innan. 
Hela tio personer skulle vi vara och jag som inte lett 
en evolutionär cirkel enligt Vistar-metoden tidigare. 
Flera av människorna hade jag inte träffat innan, 
vilket också gjorde sitt till. 
Dagen innan satt jag och talade med min ACE-kompis 
om upplägget och bad henne om tips. 
Ändå kände jag mig alltså lite pirrig. 


Jag städade hela huset, 
gjorde en fin cirkel för oss att mötas i 
och vi testade att spela ”Our story”. 
Allt fungerade perfekt. 


Men när rummet var fullt… tja… då dog datorn, 
bokstavligen (vi har fått formatera om hårddisken efter det.) 


Det var bara att inse att någon där uppe eller där inne sa: 
”Det är dags att släppa kontrollen och låta det ske som ska ske.” 
So be it. 


Så jag fick säga en del om min resa till att bli ACE 
– agent for conscious evolution och om Birth 2012. 


Och sedan släppa ordet fritt. 
Eller fritt. 
Vistar-metoden handlar om att mötas och skapa något mer,
 att cirkeln ska ge så lite plats som möjligt för egot 
och så mycket plats som möjligt för vår essens. 
Alltså att låta våra hjärtan tala, snarare än våra hjärnor. 
Att ha tilltron till att något större än vi kan skapas i cirkeln, 
att vi får tillgång till kunskap vi inte riktigt visste att vi hade. 
Och för att skapa det finns det fyra regler för cirklarna. 
De ska ha en ledare som fördelar ordet och introducerar. 
Den som vill tala ska räcka upp handen, 
den enda som får säga namn är ledaren, 
man får inte ställa frågor och inte ”cross-talk”, 
alltså kommentera vad andra säger och man får tala 1-3 minuter åt gången. 
Genom att få vänta på vår tur, genom att tillåta pauser, 
genom att verkligen tillåta lyssnande, 
så kan något nytt framträda. 
För mig kändes det som att det fanns en stor osynlig kropp 
mitt i cirkeln, en kropp fylld av kärlek. 
Stämningen i rummet var så kärleksfull, 
det var så lugnt, 
så fyllt av hopp, 
så många förhoppningar inför framtiden 
och jag känner en fullkomlig tillförsikt 
om att vi kommer att bidra till att mänskligheten 
tar ett nytt steg i evolutionen. 
Så spännande detta är. 
Tack alla ni som var med i min första evolutionära cirkel –
som inte alls blev som planerat, utan som visade sig ha ett alldeles eget liv.


PS: Kolla in vår nya hemsida. Så himla fin.