Lördagsövning: Vem gör vad hemma hos dig?

Självklar arbetsledare?

Jag tittade på Skavlan i går och förundrades av relationsexperten John Gray, som för tjugo år sedan skrev ”Kvinnor är från Venus, män är från Mars.”

Han valde att yfta fram en av sina tjugo relationsteser i programmet - och fick mothugg av både Skavlan och samtliga övriga gäster.

Frågan är om hans syfte var att provocera (och därmed öka intresset för en kommande föreläsningsturné) eller om han var mest arrogant eller okunnig?

Hur som helst, John Gray talade om att stressade män kommer hem efter jobbet och sätter sig i soffan framför teven för att stressa av, medan kvinnor som kommer hem ser allt som behöver göras och börjar röja i köket. Och får mannen sitta en stund och kvinnan sedan ber honom "hjälpa till", ja då kommer han att göra det.

Han sa också ”män vill ha sex och  kvinnor vill prata...” Och det är lätt att börja fundera över vilka andra sanningar han har att leverera?


Och jag säger bara: Det lät som stenåldersmannen var på besök. Och det säger jag inte för att vara snäll mot Gray.


Gray avbröt, lyssnade inte,utan bara sköljde ur sig floskler.

Jag tror det var Skavlan själv som sa att det kändes som att han talade om situationen på 1950-talet, men det skyfflade Gray snabbt åt sidan.

Efteråt, på Facebook, var det många av mina bekanta som var upprörda och föreslog allt ifrån bokbål på Grays böcker till att påpeka att alla relationsexperter inte är överens.

I min värld är det skillnader mellan män och kvinnor. Det är uppenbart när vi tittar på varandras kroppar. Och det kan finnas fler skillnader än så. Och förmodligen beror de skillnader vi upplever både på arv och miljö.

Jag ska inte fördjupa mig i det... utan stanna vid det där som John Gray sa om att ”män kan hjälpa till hemma”. 
För mig avslöjar det att han menar att det är kvinnan som har huvudansvaret hemma, att hon är projektledaren och sedan är det upp till henne att fördela arbetet mellan sig själv, partner och eventuella barn.

Jag tror att det fortfarande är ganska vanligt att det är så.

Jag har varit med vid flera tillfällen när folk har sagt: ”Din man hjälper ju till så mycket, fantastiskt!” Eller: ”Din man kan laga mat/baka en kaka/hämta på dagis någon gång. Så duktigt.” 

Och då har jag kräkts inombords. 
Visserligen har arbetsfördelningen i praktiken varit så, i synnerhet i mitt träningsäktenskap, men jag såg det ändå som att vi hade ett gemensamt ansvar. 
Och vad som provocerade mig extra mycket var att höra att män var duktiga när de någon gång hämtade på dagis eller lyckades få till en tigerkaka eller rent av städade ett rum. Det var som att det jag gjorde (som var väldigt mycket mer) inte syntes, medan en mans enstaka insatser liksom glänste.

Nu lever jag på ett annat sätt. Även om jag uppfattar det som att jag fortfarande är den som håller i rodret hemma, så samarbetar vi. Det har skett en glidning åt rätt håll, tycker jag.

Så den lördagsövning jag föreslår är denna:

Om du lever i en relation eller bor med någon (inklusive barn):

Låt samtliga skriva på varsitt papper vad de anser att de bidrar med till hushållet (laga mat, städa, fixa med saker, handla, diska, tvätta, fixa i trädgården, skotta snö, byta ut glödlampor, borra i väggar, sätta ihop möbler, ansvara för stora inköp etc).

Skriv till exempel: Laga mat 80%, Städa 70%.

Försök att göra en lista som känns sann.

Ta sedan och gör en ny lista där du skriver upp de andras namn och gör en procentuell fördelning för deras insatser.

Ta sedan och jämför listorna.

Är ni samstämmiga kan ni gå vidare och diskutera fördelningen: Är den bra eller ska ni förändra den?

Är ni inte samstämmiga, alltså om två personer skriver att de båda städar till 90%, då har ni något att se närmare på. Vem är det som överdriver? Vem är det som underdriver? Hur ska ni skapa en situation med en gemensam bild? Har någon av er en tendens att se sig själv som offer?

Detta är verkligen en möjlighet att göra en verklighetskontroll!

Lycka till.

Puss o kram!

PS: I mars startar Alexander och jag en utbildning på Studieförbundet Vuxenskolan i Malmö som vi kallar "Nära relationen". Välkommen att vara med du med.

PPS: Jag är inte ensam om att reagera på John Gray. Till och med "twitter-uppror".