Samvaro och nya bekantskaper
Min sköna familj. Alltid med ett leende på läpparna. Jag får ett mejl på Facebook, från en kvinna som vill sammanföra mig med en namne...
Min sköna familj. Alltid med ett leende på läpparna. |
Jag får ett mejl på Facebook, från en kvinna som vill sammanföra mig med en namne.
Med en Charlotte.
Och jag läser lite grand av denna Charlotte har skrivit och jag känner ett slags samhöorghet.
Och jag känner sådan tacksamhet över dessa kopplerskor,
dessa möjligheter till att mötas, som platser som Facebook skapar.
Först av allt vill jag säga: I går hade jag min mamma och hennes man på besök. Dessutom är två av mina barn hemma. Vi åt fantastisk mat - påskalammet - och umgicks. Djupa samtal blandades med skratt och småprat. Det är verkligen fantastiskt att träffa de som är mig nära. Det är så härligt att befinna sig i samma rum. Att kramas. Att känna doften av varandra. Att höra tonfallen. Att se blickarna. Att känna elektriciteten i rummet.
Väldigt lite går upp mot det. Att vara tillsammans.
Och samtidigt har världen blivit större. Knytpunkterna fler. Det har blivit lättare att umgås på distans. Att få vänner som bor hundratals mil bort. Att gå kurser med människor nio tidszoner bort.
Så jag lever i en tid där båda sakerna är viktiga... känns bra...
Jag är med i en del slutna grupper på Facebook där vi kan öppna våra hjärtan för varandra. Vi har heliga hemliga rum för tacksamhet, kärlek och sårbarhet. Det är rum som är till bara för oss som vistas i dem, och ändå så präglas de av total öppenhet.
Det ger helt fantastiska möjligheter tycker jag. Att finna mej och andra i djupet av oss själva.
Och nu är jag nyfiken på vad kopplingen till Charlotte Brady kan föra med sig.
Jag läser det blogginlägg hon skrev igår, från andra sidan Atlanten.
Hon skriver om vår längtan efter lycka och hur vi tittar oss om kring för att hitta den sanna lyckan. Och vi söker den i pengar, relationer, kläder, mat, att bli berömd, kärlek, at få ummärksamhet, godis, bilar, shopping, att bli erkänd, större bröst, andlighet... Eller vad det nu kan vara .
Och hon skriver:
“Självklart finns Gud i allt det där. Men när vi tror att det vi tillber är “det”, får vi problem. Lycka finns inte på utsidan. Lycka är det naturliga tillståndet. Vi behöver inte titta långt bort. Den finns redan där, för evigt och intimt i oss, en gåva vi föddes med. Allt du behöver göra är att acceptera det.
Det spelar ingen roll om du kallar det för Gud eller inte. Jag vet att ordet får somliga att känna sig obekväma. Men Gud är ingen religion. God är inte en tro. Gud är frihet, glädje, medvetenhet. God är essensen av allt du vill ha. Jag vet att du vet hur det känns, du har snuddat vid det, du har känt det. Det kommer i mer än korta ögonblick, när du vet hur du ska lägga märke till det.”
Så fint skrivet (fast på engelska, i min ruffa översättning.)
Så kanske det är något för dagen. Att bara känna din inre lycka. Tacksamheten över att vara här. Över att du är perfekt precis som du är.
Och nu ska jag njuta av samvaro med sonen, innan han far i väg på nya spännande äventyr.
PS: Tack Lilian!
PS: Andres Lokko skriver också om Guds plats... i musiken. Intressant.
Åh, tack Charlotte för din fina översättning! Och så satte du in min text i ett så fint sammanhang, tycker jag. Uppskattas mycket!
SvaraRaderaVad bra att det är så enkelt att glädja dig! Härligt.
SvaraRadera