Charlottes veckokrönika 20: Våga göra långsiktiga val
Känslovågorna svallade under förra veckan. Det var EU-valsveckan. Veckan då det gällde att locka väljarna till valurnorna. Veckan ...

https://lustochliv.blogspot.com/2014/05/charlottes-veckokronika-21-vaga-valja.html
Känslovågorna svallade under förra veckan.
Det var EU-valsveckan. Veckan då det gällde att locka
väljarna till valurnorna. Veckan då det handlade om engagemanget för något
(eller möjligen mot något). Veckan då vi skulle lyssna på våra hjärtan och
sedan lägg rösten i valkuvertet och med spänning se fram emot utfallet.
Jag uppfattar mig som hyfsat förändringsbenägen. Jag har
många gånger upplevt att jag sett möjligheter och utmaningar där andra har sett
problem. Jag har då och då känt mig tillräckligt engagerad för att vilja bidra
till en lösning. Andra gånger har jag trött tittat på tuppfäktningar, som
varken värmt upp mitt hjärta eller mitt intellekt.
Jag menar att just nu i denna tid är det förändring och
långsiktiga perspektiv som gäller. Det räcker inte med att titta dit näsan
räcker, utan att se till mer än mitt enskilda liv.
Jag läser Katarina Sandbergs debutroman ”Vi är inte sådana
som i slutet får varandra” och jag stryker för en mening som till synes inte
har med sammanhanget att göra.
Huvudpersonen Cassiopeja skriver då och då obesvarade brev till Sveriges enda astronaut Christer Fuglesang. Från hans hemsida hämtar hon citatet:
Huvudpersonen Cassiopeja skriver då och då obesvarade brev till Sveriges enda astronaut Christer Fuglesang. Från hans hemsida hämtar hon citatet:
”Jag såg allt: jag såg hav och kontinenter, jag såg öknar,
bergskedjor och enorma skogar. Men inga gränser mellan länder, det går inte att
se några nationer – bara en gemensam planet.”
Det var det citatet jag strök för. För mig är det så
centralt. Det vidgar mitt perspektiv och hjälper mig att se vad det handlar om.
För det handlar egentligen om vilket mitt nästa uppdrag ska bli, eller om
andelen arbetslösa i Sverige. Det handlar om att vi alla hör samman på den här
lilla lilla planeten i vårt enorma universum. Det handlar om att vi behöver ta
hand om de resurser vi har på ett bra sätt, det handlar om att leva hållbart,
det handlar om se till att det finns plats för mer än människor på jordklotet,
det handlar om att se oss själva i ett större sammanhang, det handlar om att se
till att människan inte längre är en cancersjukdom på Moder Jords yta, utan om
att vi kan vara något som är bra för jorden och bra för varandra. Då kan det
inte bara handla om mitt eget bankkonto eller mina prylar.
Så jag menar att förändring behövs, perspektivförskjutningar
behövs och jag är glad att partier som står för det har gått framåt i Sverige.
Att det börjar växa fram en medvetenhet om att vårt sätt att leva och våra
konsumtionsval spelar roll.
Ibland tänker jag att det är den växande medelklassen runt
jordklotet som är det riktigt stora hotet mot mänskligheten.
Alla dessa människor – mig själv inkluderad – som har pengar nog att konsumera, att resa, att bidra till växthuseffekten. Att vi inte vågar se över våra val, att vi tenderar till att lägga över ansvar på andra, eller helt enkelt blundar för konsekvenserna och bara tänker… ”men lilla jag spelar väl inte så stor roll”…
om du adderar de andra miljarderna medelklassare som tänker samma sak och köper nästa långresa (som får bli en slags metafor for hur vi överkonsumerar) och blir förvånade över att isarna smälter allt snabbare och att önationerna i Stilla havet dränks.
– Det är klart jag ska resa till atollen innan den dränks.
Kanske jag blir den allra sista turisten…

Alla dessa människor – mig själv inkluderad – som har pengar nog att konsumera, att resa, att bidra till växthuseffekten. Att vi inte vågar se över våra val, att vi tenderar till att lägga över ansvar på andra, eller helt enkelt blundar för konsekvenserna och bara tänker… ”men lilla jag spelar väl inte så stor roll”…
om du adderar de andra miljarderna medelklassare som tänker samma sak och köper nästa långresa (som får bli en slags metafor for hur vi överkonsumerar) och blir förvånade över att isarna smälter allt snabbare och att önationerna i Stilla havet dränks.
– Det är klart jag ska resa till atollen innan den dränks.
Kanske jag blir den allra sista turisten…

Det finns en massa positiva vibbar som jag kan se.
Som att allt fler inser att klimatet inte är en ”fråga” utan ett förhållningssätt.
Som att allt fler inser att det är viktigt att ta ansvar, jag kan se det hos en del företag, jag kan se det i ”cradle to cradle”-tänkandet.
Som att allt fler inser att klimatet inte är en ”fråga” utan ett förhållningssätt.
Som att allt fler inser att det är viktigt att ta ansvar, jag kan se det hos en del företag, jag kan se det i ”cradle to cradle”-tänkandet.
Förmodligen återkommer jag till det.
Men just nu är jag mest glad över det engagemang för framtiden och för allas lika värde som jag noterar i detta euval.
Jag är en del av #blogg100. Detta är dag 87.
PS: Superdupergrattis till Feministiskt initativ!
Men just nu är jag mest glad över det engagemang för framtiden och för allas lika värde som jag noterar i detta euval.
Jag är en del av #blogg100. Detta är dag 87.
PS: Superdupergrattis till Feministiskt initativ!