Hur hanterar du svek?

Känslan av svek kan göra att jag döljer mig bakom en skyddande mask. 

Hen tittar mig i rakt in i ögonen och säger:
– Jag lovar att aldrig berätta din hemlighet.
Ett par dagar senare märker jag de viskande rösterna som omger mig, fnittret som bubblar upp och jag vet att jag är sviken.
Hur känns svek för dig?

Vem var denna person som jag litade så mycket på? Hur många andra svek har hen stått för längs vägen? 

Ibland tänker jag att människor sviker utan att riktigt vara medvetna om det. En förälder lovar ett barn att inte berätta det som barnet tycker är pinsamt, men föräldern tycker barnet var så ”gulligt” att de bara måste berätta.

En vän får ett förtroende som hen sviker, som för att ge sig själv makt, som för att blottlägga den andre personen för sin egen vinning.

En partner bryter ett kärlekskontrakt och döljer eller ljuger inför sin partner om det som har skett, kanske av rädsla för konsekvenserna.

En chef viskar till en medarbetare att hen ska bli befordrad eller få högre lön, men sedan går den attraktiva tjänsten eller den högre lönen till någon annan.

Det går att ta tusentals exempel på vad känslan av svek kan vara. Jag tror också att det är ganska lätt att känna vad som händer i kroppen, i sinnet, i känslorna när du har blivit utsatt för svek. Svek kan väcka så mycket.

Det kan väcka ilska, missmod, en känsla av att förlora hoppet på världen, en känsla av att det inte går att lita på någon, en känsla av att själv vara värdelös, en känsla av att vilja ge igen eller hämnas, en känsla av beslutsamhet. Det kan leda till alla möjliga tankar och handlingar som följer de där känslorna – eller som kommer i omvänd ordning.

Ibland leder svek också till att jag vill gömma mig för världen och sätta på mig en mask av oberördhet, som för att inför mig själv säga: "Visserligen sviker du mig, men du kommer inte åt mig. Jag är starkare än sveket."

Jag har många svek i min ryggsäck – jag har både varit utsatt för svek och självklart också svikit själv. Ibland har mina egna svek varit medvetna, ibland inte. Ibland har de svek jag utsatts för fått allvarliga konsekvenser för mitt liv, andra har passerat förbi mer eller mindre omärkt.

När jag nu skriver om svek och låter känslan landa i kroppen är det hjärtat som känns mest. Det blir som ett tryck över hjärtat. Och skulle jag trycka på den punkten skulle det antingen leda till en våg av tårar eller till knutna nävar och en vilja att ge igen.

Den känsla som rubbas mest, just nu, är känslan av tillit, eller snarare en känsla av hur tilliten snabbt eller långsamt raseras. Tänk dig ett litet barn som bygger ett högt torn, kanske med hjälp av sin mamma. Barnet är djupt engagerad av leken och mamman är också glad över resultatet. Så tar barnen och slår ut med handen och glatt raserar tornet. Det är dags för nästa lek. Så brutalt kan ett svek kännas, som att allting rasar.

Vid djupgående svek är det som att hela världsbilden kan ifrågasättas. 

Vem var denna person som jag litade så mycket på? 

Hur många andra svek har hen stått för längs vägen? 

Kan jag någonsin känna tillit till hen igen? Behöver jag alltid vara på min vakt? 

Vilka åtgärder behöver jag vidta för att skydda mig mot framtida svek?

Vilka svek som känns starkast tror jag är individuellt. Jag vet till exempel att svek från flickor och kvinnor gjorde att det tog lång tid innan jag kunde känna mig trygg i kvinnogemenskaper. Svek från kärlekspartners kunde göra att jag haft alarmet på, för att undvika att hamna i situationer av svek – en av mina metoder har varit att tala öppet om relationen och dess gränsområden. Svek från myndighetspersoner eller i jobbsituationer har ibland gett mig en känsla av total maktlöshet – som när någon bryter ett kontrakt med mig utan förklaring och utan att ge kompensation.

Jag tror att svek, generellt, får min värld att gunga och att det ibland tar en stund innan världen börjar stilla sig igen och jag känner mig hemma och trygg i mig själv.

En sak som känns viktig för mig, där jag är just nu i livet, är att inte alltid reagera på svek, utan att istället välja respons på svek – alltså, att jag inte bara okontrollerat skriker när jag känner mig sviken, utan stannar upp, känner in och väljer en strategi – för om jag skriker riskerar jag att drunkna i känslan av svek och ibland leder det till att situationen förvärras.

Reflektionsfrågor:

Hur hanterar du svek?

Hur agerar du när du själv har svikit?

Charlotte Rudenstam är coach, författare, journalist, och föreläsare som vill bidra till att du älskar livet. Hon skapar 100%-podden där du möter fantastiska människor som älskar livet. Författare till böcker som ”100 % Charlotte – Ta ditt inre ledarskap” och”Ingen skam i kroppen – frigör din sexuella kraft”.