charlottecronquist

Veckokrönika: Jag möter män som vill vara sig själva


Männen vet inte att jag och mina systrar ska komma och gästa dem.
Men där står vi utanför lokalen på Söder i Stockholm. Vi är ett gäng kvinnor i olika åldrar som ska möta dessa män under några timmar och stämningen är förväntansfull och lite nervös.
De flesta kvinnor är supersexigt klädda, ursnygga, raffiga, härliga. Jag har en nalle under armen, en klubba i handen, kort kjol och flätor.



Vi står och väntar utanför rummet där männen befinner sig, män som inte vet att vi är inbjudna till att vara med den här kvällen. Vi vet inte riktigt förväntas av oss – mer än att dessa män tränar på att vara i sin maskulina energi och vi är inbjudna till att vara som vi är – och gärna i vår feminina energi.

När vi släpps in är atmosfären så tät att den nästan går att ta på. För mig är det som att glida in i ett akvarium och jag andas det ljumma vattnet. Runt i rummet står män och blundar. De står stadiga och rakryggade och jag gissar att de flesta redan känner att rummet är på väg att fyllas av oss kvinnor.

Männen står stilla och jag och de andra kvinnorna går runt i rummet och liksom hälsar på dem. Ibland är det som att min närvaro inte märks av den jag står närmast, andra gånger är det som att det går en darrning genom dem. Det största intrycket är ändå att de kan stå kvar, i sig själv, i det som brukar kallas maskulin energi, trots att rummet nu till hälften består av kvinnornas bubblande och rörliga energi.

Jag är helt uppfylld av stunden, det är som universum är detta rum, jag är i närvaro och upplever det som att de flesta andra också är det.

Oftast har jag fokus på det jag upplever med mina sinnen. Det jag ser, det jag hör, dofterna jag känner, det mina fingrar upptäckter med sin känsel.

Det är bara i bland jag ramlar ur närvaron, det är när jag börjar fundera på hur de andra ser mej, jag som avviker så från det stora flertalet, genom att vara klädd som en liten lekfull flicka. Jag är rätt säker på att jag är äldst i rummet, men som alltså ser yngst ut. Och det finns korta ögonblick då jag önskar att jag hade valt en sexigare klädsel.

Men så släpper jag det. Jag bestämmer mig för att detta är jag just nu och så möter jag denna värld av tysta närvarande män med lekfullhet och nyfikenhet.

Jag vandrar nyfiket runt i rummet. Ibland stannar jag längre tid i närheten av någon, ibland passerar jag sekundsnabbt. I mig bor en upplevelse av stillhet och intensitet, samtidigt, av nyfikenhet och något lite avvaktande. Vad blir nästa steg denna kväll? Vem förväntas jag vara? Vad förväntas jag göra? Kommer jag att kunna stanna kvar i mig själv, i min närvaro, eller kommer jag ofta att överfallas av de där tvivlen på mig själv, om att jag är fel på något sätt?

Under kvällen får vi göra en mängd övningar. Jag får möta blickar, jag får känna olika sorters beröring, jag får dansa, jag får leka, jag får känna systerskapet och den trygghet det skapar, trots att jag bara känner en del av mina medsystrar.

Det är fascinerande att möta dessa män, som är allt ifrån mycket unga, till i sen medelålder, som är långa eller korta, som har skarpa blickar eller som ser lite blyga ut, män som sträcker ut handen och är beredda att serva, män som tar steg framåt och tycks våga något nytt, men som ser nyfikna ut... Ja ett helt spektrum av män, som har det gemensamt att de vill något mer. De vill vara män som står i sig själva och som kvinnor (eller andra män) kan åtrå. Män som kan vara sexiga och trygga, män som vill leva långt ifrån #metoo. Män som vill beröra och bli berörda.

Det blir många övningar och hög energi. Det är en spännande resa. Det visar sig att jag känner några av männen sedan tidigare, men de flesta är alldeles nya för mig. Alla är anonyma för varandra, det handlar mer om energi än om personer. Hur är det att tillåta en blick att suga sig fast och uppleva något i ögonblicket, men sedan bara släppa taget om det? Jom det känns skönt.

Vid något tillfälle blir jag överväldigad av all energi i rummet. Jag sätter mig på sidan en stund. En man kommer fram och frågar vad jag behöver. Jag får ett glas vatten och sedan vilar jag genom att betrakta scenen, där män och kvinnor möts med ömsesidig respekt, med samtycke och med nyfikenhet.

En stund får jag sitta och luta mig mot en man. Jag sitter med ryggen mot honom och han sitter bakom mig. Jag slappnar av. Det är så himla skönt att sitta där stilla och bara vara. Då händer det, det är som att energin byggs upp och jag sitter stilla och vibrerar, jag känner hur också han vibrerar och jag börjar bubbla av skratt. Inget behöver sägas, inget behöver göras, jag känner frid.

Efteråt. Det duggregnar. Jag vandrar hemåt. Känner mig varm om hjärtat. Känner stark tacksamhet till alla som varit med dessa timmar, som var där i andning och närvaro i några intensiva timmar.

Fötterna mot asfalten. Det lätta regnet. Livet spritter i mig. När jag blundar ser jag de olika männen framför mig. Jag ser mina medsystrar. Jag omfamnar dem. Jag omfamnar livet. Känner livsglädje.

Tunnelbanetåget känns först lite overkligt. Som att livet i det där rummet på Söder är det verkliga och detta, staden, sorlet, är mindre verkligt. Men så skakar jag lite på mig, möter staden och låter kvällen stanna i mitt hjärta, som en härlig påminnelse om att närvaro är möjligt och att livet blir så enkelt när jag är där, tillsammans med andra som också vill leva fullt ut.

Är du nyfiken på sammanhanget. Jag var med #rawman, en växande grupp män som leds in i sin maskulina energi av Herman Ottosson .


Charlotte Cronquist är kärlekskrigare

Love is the answer

Related

Glädjefesten: Sexsibilityfestivalen 2012

Om mindre än två veckor är jag där. På sexsibilityfestivalen. Jag kommer att möta en massa underbara människor. Jag kommer att dansa, sjunga, kramar, mysa, vara, äta, bada... å så jag ser fram em...

Hjälp till att göra världen mer passionerad!

Isabel Allende, den gudabenådade författaren, talar här med hetta om vad som behövs för att få ordning på världen: Mer feminint ledarskap. Lyssna på henne. Känns hennes passion. Och inse att det li...

Anja och kärleken. Eller berättelsen om en blind och döv höna.

I söndags förmiddag stod det överallt om Anja Pärsons sommarprogram.Om att hon berättat om kärleken till Filippa och om att hon skulle bli mamma.Det kvittrades, twittrades, facebookades och artikels...

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Svar
    1. Håller med - wow vilken berättelse!
      Vore jag man skulle jag bestämt kolla in detta lite närmre, och som kvinna känner jag lika stor lockelse - vilken grej!

      Radera
  2. Håller med bägge föregående talare. Kul att du var med och så UNDERBART att du var klädd så lekfullt!

    SvaraRadera

emo-but-icon
:noprob:
:smile:
:shy:
:trope:
:sneered:
:happy:
:escort:
:rapt:
:love:
:heart:
:angry:
:hate:
:sad:
:sigh:
:disappointed:
:cry:
:fear:
:surprise:
:unbelieve:
:shit:
:like:
:dislike:
:clap:
:cuff:
:fist:
:ok:
:file:
:link:
:place:
:contact:

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska livet mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

onlinekurser
Charlotte Cronquist erbjuder onlinekurser om tantra och relationer.

coaching

100%-podden

Senaste inläggenMest läst just nu

Senaste inläggen

Lekfull tantra: Att mötas med samtycke

Varför är vårt intima liv så mycket på min partners villkor? Den känslan har många, i synnerhet i långa relationer. Känslan kan vara ”jag ger och ger och ger, men vad får jag tillbaka?” Tänk om detta...

Lekfull tantra: Cirkelandning är ett sätt att få energin att väckas

 LÅT OSS SÄGA ATT DET I DIG FINNS EN BLANDNING AV MASKULIN OCH FEMININ ENERGI - OAVSETT VILKET KÖN DU BÄR. I tantra sägs att maskulin energi är som starkast i roten, i området runt könet och...

Lekfull tantra: Hur djupt kan du se in i en annan människa?

LITE I TAGET FÅR DU EN KÄNSLA AV ATT SE MER ÄN HENS ÖGA. Det är som att den inre världen vidgar sig och du får känslan av att se in i hen. Mycket kan hända när du med mjuk blick ser in i en annan pers...

Reflektion efter en tantraretreat: Leken som läker

Vi sitter i två cirklar på tantraretreaten. Kvinnorna i en inre cirkel där vi kan se varandra. Männen i en yttre cirkel som också är riktad inåt. Männens roll är att vara där för oss, att sitta där i ...

Konsten att släppa taget (när du får beröring)

Tänk om jag förlorar kontrollen?Hur kan jag vara med på något, där jag inte vet exakt vad som ska hända? Det verkar för läskigt?Välkommen till livet, säger jag. Du har egentligen ingen verklig kontrol...

Leta i den här bloggen

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

4389807
item