Hur mycket gör du av gammal vana?

Det är så vanligt att ha en statisk bild av sig själv.
Så här är jag. Så här gör jag. Detta är möjligt för mig.
Men tänk om du kan förnya dig? Hur skulle livet bli om du släpper taget om gamla vanor?

Jag möter många människor som är fantastiska på jobbet. De är kreativa, projektleder, skapar, är idégeneratorer, får saker gjorda. Och så, när det kommer till dem som individer är de som att de tappar något, de krymper ihop och säger: ”Jag törs inte, jag är rädd, vad ska andra säga”. Och så sitter de med ont i magen eller ont i hjärtat och hoppas att livet på något magiskt sätt ska förändras så att det känns riktigt bra, så att de kan vakna på morgonen och spritta av energi.

Det funkar inte riktigt så. Jag vet.

Jag har minnen av hur något som jag tyckte var obehagligt hände på dagen eller på kvällen och jag gick och lade mig och hoppades att det skulle ha löst sig medan jag såg. Att jag skulle slippa agera. Men det funkade inte så bra. Problemen var ändå kvar och ganska ofta hade de hunnit växa lite grand.

Jag förstod ganska tidigt det som Einstein ska ha sagt: ”Galenskap är att göra samma sak om och om igen och vänta sig olika resultat. Om du vill se andra resultat, gör inte samma sak”.

Alltså jag förstod det, men ändå väntade jag med att agera. För det var läskigt. Tänk om jag skulle bli utslängd ur flocken?

Det är så lätt att, inför en tänkt förändring, måla upp katastrofscenarier. Om jag tar ett steg till höger, kommer jag att ramla ner för berget och slå ihjäl mig. Om jag börjar meditera kommer jag att sluta framför en guru i Indien och sluta bry mig om mina nära och kära. Om jag ger utlopp för min sexuella längtan slutar jag som en slampa. Om jag säger vad jag tycker/längtar efter/är rädd för kommer min partner att börja hata mig och lämna mig.

Vad en människa är rädd för varierar givetvis. De flesta är mer sårbara i hemmamiljö, i det privata livet, än i yrkeslivet. Förmodligen för att de privata relationerna är viktigare än prestationen på jobbet.

Och hjärnan gillar verkligen att vi går på i gamla hjulspår. Det är som att den känner sig mer trygg om vi gör som vi brukar. Och det är här vi har möjligheten att experimentera. Vad händer om du gör något på ett nytt sätt? Vad händer om du tar en annan väg till jobbet? Vad händer om du beställer lunchmat du aldrig brukar äta? Vad händer om du går fram och säger hej till någon du känner dig attraherad av?

Det vi prövar för första gången kan kännas ovant, obekvämt och läskigt. Men det kan också kännas lekfullt och spännande. Vad kan du öppna för i ditt liv genom att träna hjärnan att ta en ny väg?

Jag har gått från att vara en livrädd person, till en som allt oftare prövar ett nytt sätt och det jag upplever är att livet blir allt mer magiskt.

Det kan börja med något litet. En förändring som inte känns hotfull. Du kan testa att leka dig till ett liv med mer kärlek och mindre rädsla.


Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer

PS: Jag tar emot för coaching och sessioner på måndagar nära Tekniska högskolan i Stockholm.