Hur upplever du rädsla under coronakrisen? Här är frågor du kan reflektera över.

I flera sammanhang har jag mött ungefär den här bilden - som illustrerar hur vi agerar när vi är rädda, när vi lär oss något och när vi växer. Det jag tycker är intressant med den (som finns i många varianter) är att den ger mig möjlighet att reflektera över vem jag är och hur jag agerar.
När agerar jag utifrån rädsla? När ger jag mig möjlighet att lära mig något? Och vad bidrar till att jag växer.
Jag tänker att det skulle vara möjligt att börja med frågan "vem vill jag vara/vem är jag" och så fundera över hur min rädslozon, min lärandezon och min växandezon egentligen ser ut.

Nu koncentrerar jag mig på rädsla.

Vad är det som gör mig rädd?
Varför blir jag rädd?
Hur känns rädslan inuti mig?
Hur märker andra att jag är rädd? 
Hur blir jag när jag är rädd? 
Hur agerar jag när jag är rädd?
Vem blir jag då? 
Hur ser jag på den rädda delen i mig? 
Vad händer med mina tankar när jag är rädd?
Vad händer med min kropp när jag är rädd?
Hur ser jag på världen när jag är rädd?
Hur hanterar jag den rädsla jag upplever? 
Finns det anledning till att vara rädd - eller är rädslan bara spöken i huvudet? 
Finns det något i rädslan som är kopplat till fara?
Vad kan bidra till att jag blir mindre rädd/kan hantera min rädsla?
Hur förhåller jag mig till andra/annat när jag är rädd?

Nu under coronapandemin finns det mycket rädsla i luften - och i människor. Det finns många starka känslor. Det finns stora risker att bli dömande - att bli arg eller irriterad på dem som tycker något annat än jag själv. 
Ibland känns det som att vandra i ett minfält - delvis på grund av all rädsla. A blir arg för att B säger/tycker x. B blir arg på A för att hen tycker/säger y. 

Jag förhåller mig dagligen till min rädsla. Jag har lärt mig att detektera när jag är rädd (för det mesta) och vad jag gör när jag är rädd eller känner mig hotad. När jag blir tillräckligt rädd aktiveras överlevnadsmode och reptilhjärnan tar över en stund (det som brukar kallas fight/flight-mode) och när jag är uppmärksam kan jag hämta hem mig, genom att exempelvis djupandas. 

Och jag tänker att den här situationen är ett ypperligt tillfälle  - även för mig - att skärskåda min rädsla än mer - för att jag också kan vandra mellan de här zonerna och ibland lära mig nytt om mig själv och då och då växa som människa. 

Läs gärna igenom min frågelista och lägg märke till om du reagerar starkare på någon av dem, om den väcker något i dig. Sätt dig sedan och reflektera över varför och hur det känns i kroppen. Kanske har du möjlighet att lära dig något och växa? 

Ett av mina bidrag under den här perioden är att jag erbjuder coaching via Zoom eller telefon till halva priset. Kanske behöver du tala om rädsla? Eller något annat. Jag lyssnar gärna. Här kan du läsa mer om coaching. 


Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer

PS: Dela gärna dina reflektioner kring rädsla här på bloggen!