charlottecronquist

Att leva igenom det värsta - Tove Oddsdotters bok om Theos liv och död

 Att leva igenom det värsta



Det finns en sprödhet i Tove Oddsdotters röst som öppnar mitt hjärta. 

När jag lyssnar är hon där. Hon är verkligen där.

Och det gör lyssningen ännu starkare för mig. Hon för mig in i sin värld av sorg, smärta och, ja faktiskt, glädje.


Det jag talar om är lyssningen av Toves och Theos bok ”När jag blundar är du fortfarande här” (som givetvis också finns som  tryckt bok). 

Theo var ljuset i Toves liv. Hennes barn. Hennes mening med livet. Hennes allt.

Och nu är han ett minne i Tove, ett minne hos alla som kände honom. Och han blir till ett minne i mig.

Det har gått åtta år sedan Theo dog av en hjärntumör. Han tog sina sista andetag i Toves armar. Då var han nästan åtta år. 

För mig, som är både mamma och mormor, är berättelsen så stark att jag tidvis behöver vila ifrån den, från Toves röst, från det som var hennes verklighet. 

Det som gör att jag fortsätter läsa är att jag vet att hon levt igenom sin sorg, även om Theo alltid kommer att finnas där när hon blundar. Hon gick inte under, och därför kunde hon skriva boken.

I boken berättar Tove om kampen för att bli gravid, att äntligen få Theo, att leva som hans mamma, att vara ständigt vaken under hans långa sjukdomsperiod, och om livet efter, livet som hon inte ville leva, och om hur hon, år efter hans död, inser att livsviljan har kommit tillbaka, och en vetskap om att ett av hennes uppdrag är att berätta för andra föräldrar i liknande situation, att det går att överleva ett barns död och vad som hjälpte Tove att överleva.



Jag lyssnar och andas. När jag blundar ser jag mina barn som små, jag ser dem växa upp och när jag öppnar ögonen ser jag dem som vuxna människor. Jag blundar och ser mina barnbarn, fem och åtta år gamla och tanken på att de skulle dö före mig är outhärdlig. Bara tanken.


Jag minns när min förstfödde var ny, hur jag tog många bilder på honom, för jag tänkte ”så här lycklig kommer jag inte att få vara, snart kommer katastrofen”. Mitt katastroftänkande triggades av miraklet att bli mamma, att denna lilla varelse kom till mig. För mig var moderskapet transformerande. Plötsligt fanns det en liten människa hos mig, jag var så behövd, jag kände mig så älskad. Jag vågade älska.


Jag berättar detta mest för att visa hur starka känslor barnen väckt i mig, hur viktiga de är för mig, vilka mirakel de är för mig. Och för att visa att jag inte tog det för självklart. Att den starka kärleken också öppnade för risken för ofattbara förluster, den förlust som ett barns död kan ge.


Jag har träffat Tove på riktigt. När jag mötte henne första gången 2022 kände jag inte till hennes historia. Jag såg en stark kvinna, en kraftfull kvinna, en inkännande kvinna, en framgångsrik kvinna. Det lyste om henne.


Vi blev vänner på Facebook och lite i taget blev jag medveten om hennes historia. Hon talade om boken som skulle komma. Om hennes och Theos bok. Även om jag bara är bekant med Tove, så gör boken och det hon skriver om boken att hon kommer närmare mig. Jag dras in i hennes historia, jag får del av hennes liv. Hon blir mig nära. Kanske det förstärks av att jag väljer att lyssna på boken, istället för att läsa den? När jag hör hennes röst är det omöjligt för mig att värja mig för innehållet. Jag vandrar runt med Tove och Theo. Jag får vara en del av hennes liv, från längtan efter och kampen för att få barn, till allt som hände under Theos liv. Och så detta efteråt när Tove verkligen inte vill leva längre. För Theo var meningen med hennes liv.


Kanske är det just därför som boken är skriven? För att Theos korta liv och Toves berättelse om deras liv kan hjälpa andra? Kanske har Theo därmed en slags gåva att ge till andra? Kanske det också skapar mening för Tove?

En av många saker jag uppskattar med ”När jag blundar är du fortfarande här” är att Tove är så ärlig mot sig själv och läsaren. Hon visar upp starka känslor, utan att döma sig själv. Det är befriande.  I en berättelse om ett  barns liv och död, är det nära livet närvarande, de viktigaste människorna runt Tove är med och hon beskriver dem så kärleksfullt, det är som att hon är en balanskonstnär där hon lyckas berätta hon talar utifrån sitt perspektiv, utan att döma andra. Det är vackert.

En viktig del av boken är också den sista delen, där Tove berättar vad som hjälpt henne till läkning och vad omgivningen kan göra när någon är i en stark sorgeprocess.

Jag tänker att den här boken har något för de flesta av oss. Den ger mig ytterligare en chans att reflektera över hur jag möter och bemöter människor i sorg. 


Tove jag älskar dig! Tack för att jag fått möta dej och Theo. Tack för vad du gör för andra! Tack för att du hade modet att leva igenom din sorgeprocess på ditt sätt!


PS: Det är bara några minuter kvar att lyssna på Tove. När hon talar om saker som hjälpt henne i läkningsprocessen nämner hon tantra. Och sedan hör jag henne säga mitt namn, när hon rekommenderar boken ”Lekfull tantra - din väg till att njuta av livet”. Det var fullkomligt oväntat för mig. Det gjorde att jag kände ytterligare en connection till Tove… som att något sa ”du skulle verkligen lyssna på den här boken Charlotte”. Tack Tove för det. Och det är verkligen ett ps, för det viktiga är din och Theos bok. Tack, tack, tack! 


Charlotte Cronquist är kärlekskrigare

Love is the answer













Related

världen 2175901215813421367

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska livet mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

prenumerera

100%-podden

Leta i den här bloggen

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

item