Rädsla eller kärlek? Ditt vägval!

Rädsla eller Kärlek? Ditt vägval!
Du har två grundkänslor. De styr allt du gör. Du väljer vilken!
Det är titeln och undertiteln på boken där Jackie Bergman berättar om sin livsfilosofi.


Jag brukar säga att jag är en fredsarbetare, en fredsarbetare i kärlekens tjänst. Min övertygelse är också att det finns två grundkänslor, nämligen kärlek och rädsla och att orsaken till att det sker så mycket elände i världen är att alldeles för många är uppfyllda av rädsla.
För vem krigar, slår, gör illa, ironiserar, skambelägger, skuldbelägger, hatar, krymper utan rädsla?
Jag skulle vilja kategorisera Jackie Bergmans bok som en filosofi-light-bok. Här finns många intressanta tankar om hur du kan skapa mer kärlek i ditt liv. För budskapet är ju glasklart, han vill också bidra till mer kärlek i världen, även om han beskriver det mer teoretiskt än jag skulle göra. Och det är tankar som är väl värda att reflektera över – och som förhoppningsvis får dig som läser att välja kärlek i högre grad.
Detta är hans egen programförklaring:

”Med en här boken vill jag bidra till vår gemensamma strävan efter det goda livet. Det jag vill beskriva är oändligt mycket större än det jag själv förmår se och möjligen kan förmedla. Det är min förhoppning att du blir stärkt i ditt mod att uttrycka kärlek, så som bara du kan. För din egen och för världens skull.”

Boken utgår ifrån att allt är möjligt och att vi alla har allt inom oss. Nu är det bara upp till dig att upptäcka det!
Jag sänder med en rad av hans tankekorn. Jag gör det helt intuitivt och grunden är helt enkelt det som berörde mig mest i boken (det jag strök under):


Vi är alla utrustade med all den kraft och förmåga som behövs för att åstadkomma storverk.


Vi har redan mycket av den information vi behöver för att göra kloka beslut. Däri ligger utmaningens enkelhet. Men något hindrar oss från att sätta all denna energi och förmåga i verket.


Varje litet barn har en omedveten vetskap om att det är ett med resten av skapelsen.


Den innersta essensen är total enhet med allt och alla.


Separation är motpolen till människans grundläggande behov och strävan efter samhörighet.


Denna separation ger upphov till vad vi kallar för rädsla.


Man är inte längre autentisk, när den inre självbilden inte överensstämmer med det man visar upp utåt. Förutom en inre och en yttre separation, har rädslan åstadkommit osanning.


Den vanligaste formen av rädsla är avstängdhet.


I en prestationsinriktad kultur kan man lätt förledas till att kompensera svag självkänsla med starkt självförtroende, att göra och äga mer. Resultatet blir en inre tomhet och ett främlingskap inför det yttre livet. Sanningen är att det även finns ett absolut egenvärde som behöver erkännas.


Självföraktet kan bli så betungande att det istället läggs ut på andra. Man föraktar andra istället för sig själv. Detta agerande ger i sin tur en ytterligare försvagad självkänsla.


Alla former av dömanden är nämligen uttryck för självförakt i någon form. Syftet, medvetet eller omedvetet, är att förringa personen och därmed skapa separation.


Målet är inte att få, utan att kunna ge. Alla livets sammanhang erbjuder tillfällen att ge sin gåva till världen. Ge utan att förvänta sig något tillbaka.


Det finns inga skyldigheter uppifrån, bara möjligheten till ett eget väl om att ta ansvar för vad man gör.


… i första hand männen som står inför utmaningen att på djupet lära känna sin kärlek och uttrycka den på ett tydligt sätt.


Kvinnor behöver både stödja och utmana män att utveckla positiv maskulin kraft.
Jag tror att meningen med livet är att vi ska ge vår gåva till världen, inte att vi är här för att få.


För att ge gåvan fullt ut, behöver vi först ta hand om de rädslor som står i vägen.


Bara när du är medveten om vad som pågår inom dig, har du möjlighet att påverka skeendet.


Det är viktigt att du har, eller skaffar dig, en grundkänsla av tillit till att världen är god.


Att bli ett med dig själv innebär att du vågar känna alla känslor som du faktiskt har.


Dina inre bilder av dig själv och din världsbild är speglingar av varandra. Din gåva till världen är därför en spegling av ditt inre.
Det vi ser runt oss är en spegling av det vi bär inom oss. Den enda möjligheten att åstadkomma förändring i det yttre, är att först skapa det nya tillståndet inom oss. Om det är en fredlig samexistens vi vill åstadkomma, behöver vi först skapa fred inom oss och i våra nära relationer. Här och nu.