Endometrios. Igen (tyvärr).

 Det här bar den snyggaste livmodern jag fann på nätet. Den är målad av konstnären Åke Ahlberg, som äger bilden. Jag låter den ligga kvar tills ev klagomål uppstår. Tack för den fina bilden Åke.

I maj skrev jag om den svåra kvinnosjukdomen endometrios. Jag hade varit lyckligt omedveten om dess existens.

Nu kommer allt fler vittnesmål till mig.

Det gör mig så upprörd!

Hur hade sjukdomen handskats om den drabbat män? 

(Med större nit är min enkla antagande).

 Läs det här vittnesmålet och bli lika upprörd som jag Kanske dags att göra något?

Jag har svår endometrios och fick min diagnos april -09.
Ofta kan man läsa (i det lilla som media erbjuder) att den sista utvägen är att operera bort livmodern, och man får uppfattningen av att man efter det får ett bra och smärtfritt liv.
I mitt fall gjordes en sådan operation som första åtgärd, när man inte ens visste vad problemet var (läkaren trodde det var myom, muskelknutor). Jag blev inte informerad om vad sjukdomen kunde innebära och att den är kronisk.
Eftersom smärtorna inte gav sig, bytte jag läkare som kunde konstatera endometrios på urinblåsan.
Själv tror jag att endon sitter även i mage och tarm eftersom jag har problem med det också.
Jag mår nu bättre, har kunnat gå upp till 50% arbete. Ligger i endovärk ca en vecka/månad under den här våren. Tidigare låg jag i kramper varannan vecka, nerdrogad av värkmediciner.
De här sista två åren har varit som ett vakuum. Livet har passerat, jag åldrades tio år på ett år, min kropp var en gammal kvinnas kropp.
Jag kastas mellan hopp och förtvivlan, har svårt att få riktiga svar från sjukvården. Okunskapen är stor.