Ta hand om dina egna sopor, gör inte din partner till en soptunna för all din egen skit! Du sitter och tittar på din partner. Du är irr...
|
Ta hand om dina egna sopor, gör inte din partner till en soptunna för all din egen skit! |
Du sitter och tittar på din partner.
Du är irriterad.
Du retar dig.
Du försöker kommunicera.
Du känner dig inte mött.
Din partner drar sig tillbaka.
Du suckar.
Igår var vi på kärlekskickoff för par med
Lisa Grubb och
Lennart Matikainen. Det talades en hel del om vad som händer när det skaver i en relation (som situationen ovan) och hur man ska hitta tillbaka till sig själva och öppna för varandra igen eller mer.
För handen på hjärtat, om det rosa molnet har passerat i er relation så händer det troligen att du blir irriterad på din partner ibland. Det kanske händer att ni tjafsar om disken, tvätten eller smulorna på bordet. Du kanske retar dig på hennes långa samtal med väninnor. Du kanske retar dig på att han lämnar rummet när du vill tala om något viktigt. Ni kanske båda försöker kommunicera men missförstår varandra och retar er ännu mer.
Det är vanligt att kvinnor känner att män inte lyssnar. Det är vanligt att män tycker att kvinnor tjatar och är anklagande. Hur ska vi nu ta oss förbi dessa hinder?
Lennart Matikainen menar att vi först måste gå ut med soporna. För in i en relation tar vi med oss alla erfarenheter vi har dittills. Vi tar med ilskan, sorgen och alla trauman som har att göra med mamma, pappa, chefen, gamla kompisar, gamla ex och när vi så tycker att vår partner gör något fel så blir vi lätt oproportionerligt arga, ledsna, irriterade, sura eller vad det nu kan vara för negativ känsla på honom eller henne. Vår partner får ta emot soporna från alla andra ouppklarade saker.
– 90 procent brukar handla om våra sopor och bara tio procent om det som faktiskt händer i relationen, säger Lennart Matikainen.
Så för att få en bra relation gäller det alltså att kasta sopor. Att inte ta ut all annan frustration på vår stackars partner. Och detta gäller givetvis båda två.
Och soporna kan ingen annan hjälpa dig med. Dem måste du bära ut själv.
Så som Lennart Matikainen beskriver det är den känsla som män har lättast att nå ilska, medan kvinnors är sorg (det är grovt generaliserat, det finns naturligtvis många individer som bryter mönstret). Under den första känslan ligger så sorg för män och ilska för kvinnor. Under ilskan ligger rädslan. Och när du har gått igenom räslan så kommer du till positiva känslor som trygghet, glädje och längtan. Men för att nå dit måste du alltså arbeta dig igenom de negativa känslorna.
Så för att din partner ska få ta emot allt ditt negativa lass så behöver du alltså gör dig av med delar av dina sopor.
Det kan du exempelvis göra genom att sitta framför spegeln, andas lugnt, komma i kontakt med dig själv och ta en känsla i taget (den som ligger närmast till hands för dig): Jag är så ledsen på… över… Jag är så förbannad på…. Och så gräva dig ner genom lagren. Och våga känna ilskan, sorgen och rädslan för att så småningom komma till de mer positiva aspekterna.
– Jag har suttit mycket i bilköer och då har jag också passat på. Jag har satt upp lappar (eller sa han bilder?) med personer som jag varit arg på och så har jag talat med dem där i bilen. Farsan jag är så jävla förbannad för att du… Till slut var ilskan borta, till slut var sorgen borta, till slut var rädslan borta…
Ett annat knep som Lisa Grubb levererade var att tänka innan du säger något. Jag vet med mig att när jag känner mig attackerad så går jag till blixtsnabb motattack. Om jag istället tar ett djupt andetag (och tänker) och sedan svarar, så blir det ett lugnare och mer genomtänkt svar, mindre i affekt. Då är chansen större att jag svarar på ”rätt nivå”, alltså att den som jag känner mig attackerad av inte får hela min sopsäck över sig.
De menar också att tonfallet är väldigt viktigt. Det är vanligt med missförstånd. Att exempelvis jag tycker att jag uttrycker mig sakligt till Alexander, medan han uppfattar det som att jag attackerar honom. Om jag då verkligen väljer att medvetet tala lugnt och vänligt och möta hans blick, så är risken mycket mindre att han uppfattar det jag säger som en attack, även om budskapet är precis detsamma.
De menade också på då och då fundera över:
Hur ska jag undvika att kasta sopor på min partner?
Hur ska jag odla mitt eget liv, det som inte är så kopplat till relationen (jobb, vänner, intressen)?
Hur ska vi odla relationen? Vilka är viktiga värdeord för oss?
Så satt vi där i paren, tittade varandra djupt i ögonen och berättade för varandra hur vi vill bli bemötta, vad vi verkligen uppskattar hos den andre, och en liten önskan vi vill ha uppfylld för att göra relationen bättre.
Det var en spännande och givande kväll. Läs gärna Lennart Matikainens bok
Bara kärlek så får du massor av verktyg för att skapa en bättre relation till dig själv, till din partner och till resten av världen.
Namaste.
Mycket tänkvärt, enkelt att förstå, ska nog köpa boken.
SvaraRaderaIbland när jag åkt iväg för att höra, se eller vara med om något, tänker jag efteråt: Var det värt det?
SvaraRaderaOch det var det verkligen! Det kändes bra!
Boken finns i pocket, för en billig penning, Jenny.
SvaraRaderaNamaste
SvaraRadera