charlottecronquist

Livets alla skeden.

Bilden är gjord av konstnären Rachcsa Jag läser en alldeles utmärkt artikelserie i Sydsvenskan som handlar om sorg. Att den måste få fi...


Bilden är gjord av konstnären Rachcsa

Jag läser en alldeles utmärkt artikelserie i Sydsvenskan som handlar om sorg.
Att den måste få finnas och kännas och levas.
Visst är det så.

Vi lever ett så märkligt liv i denna tid. På sätt och vis är det en genomlyst och transparent tid. Vi tycks tala om det mest. Det står om sex och död på löpsedlarna. Men det som finns lite under ytan ges sällan plats.
Det är därför jag blir så glad över att In på livet-sidorna gör en artikelserie som handlar om sorgen efter en död person och vilka steg sorgeprocessen kan ta.
För vi behöver tala om de här sakerna.
Sorg drabbar inte bara dem som är i närheten av döden. Sorg kan kickas igång av separation, minnen, kränkningar… ja nästan vad som helst. Och jag tror att det är viktigt att få sörja, att stänga in starka känslor tror jag kan vara sjukdomsalstrande i sig.
Får en massa associationer nu när jag skriver detta. Jag tänker på vännen Anna, vars son tog sitt liv på ett dramatiskt sätt. Jag tänker mig att hon den första tiden delvis bars av omgivningens medkänsla. Kanske fick hon också en del adrenalin i blodet när hon upptäckte att människor utnyttjade sonens död på ett förnedrande sätt. Alltså hon fick tillfälle att också känna stark ilska.

Efter den första kaotiska tiden efter död eller separation, den som Johan Kullberg, författare till boken Kris och utveckling kallar för för chock- och förnekande fasen kommer reaktionsfasen, som kan vara i fyra veckor eller mer. Det är då det börjar gå upp för omgivningen vad som verkligen har hänt och vågar av sorg kan svepa över dem. Många känner olika kroppsliga och psykiska reaktioner.

Och då kommer jag att tänka på min dotter som en dag kom hem från skolan och var jätteledsen. Allt kändes jobbigt, till en början. Efter en stunds kramande och samtal hade vi nystat ut vad det handlade om: Hennes sorgeprocess hade kickats igång ordentligt. Hon vågade börja sörja en relation som tagit slut… och när hon såg vad det handlade om gick det ganska snabbt.

Och jag minns en klasskamrat som bröt nacken på fyllan för mer än 30 år sedan. Han låg och dog i en trapp där flera människor passerade honom. De trodde att han bara var full och ingen ringde ambulans. Han låg där och dog. Det kan fortfarande hugga i hjärtat. Och flera år efteråt sprang jag efter ”honom” på stan och när ”han” vände sig om var det alltid någon annan. Samma sak med min mormor. 

Kanske handlade det om min rädsla för döden, min förnekelse av döden, min rädsla för att sörja?

Jag minns mormors begravning. Hur jag var stum och oförmögen att gråta. Och hur jag skämdes över det. För jag sörjde henne verkligen och jag gjorde det länge… men jag hade inte tillgång till tårarna.

Sorgens tredje fas är bearbetningsfasen som kan ta flera år. Då vänder den sörjande tillbaka till verkligheten och börjar rikta sig utåt och skapa en ny framtid.
Den sista fasen kallas nyorienteringsfasen, då har personen accepterat och anpassat sig till det som har hänt och livet börjar bli roligt igen.

Och jag tänker att om vi dövar vår sorg, med läkemedel eller andra stimulantia, hur länge förlänger vi då sorgeperioden. Jag tänker mig att den kan ligga under läkemedlen och liksom grop, för att slå ut i full blom när man slutat medicinera. Kanske kan det vara bra att dämpa känslorna under en övergångsperiod, för att överleva… men jag tror inte att det vare sig går eller är särskilt bra att döva bort den under lång tid. Då är nog risken stor att bli läkemedelsberoende. 

Jag hoppas att många vågar gå vägen att känna.

Själv verkar jag ha haft en förmåga att stänga av känslor även utan piller, jag gjorde det i många år. Jag minns en sjuksköterksa som frågade mig om jag tagit lugnande. Det hade jag inte. Jag bara lät bli att känna. Det är inget jag rekommenderar i längden. Mitt ”valiumliv” var i alla fall rätt trist.
Hellre då den berg- och dalbana jag lever i nu. I glädje och sorg.

Related

Sydsvenskan 9011516168607341507

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska livet mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

prenumerera

100%-podden

Leta i den här bloggen

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

item