När kommer flickpojkarna?
Normbrytare? Du ser en pojke i klänning. Vad tänker du då? Hur ser vi egentligen på det där med kön? Vilket spektrum kan killar egentli...
https://lustochliv.blogspot.com/2011/01/nar-kommer-flickpojkarna.html
 |
| Normbrytare? |
Du ser en pojke i klänning. Vad tänker du då?
Hur ser vi egentligen på det där med kön? Vilket spektrum kan killar egentligen röra sig inom?
Varför är pojkars, killars och mäns spelrum så mycket mindre än flickor, tjejers, kvinnors?
Jag läser en intressant artikel på Idagsidan i Svenska dagbladet som handlar om att pojkar i klänningar väcker starka känslor. Bra och intressant artikel.
 |
| Inte tal om byxor för mammas del. |
Min mamma är född på 1930-talet. När hon växte upp fick flickor inte ha byxor. Hon har talat om kliande yllstrumpor och jobbiga strumpebandshållare. Hon har berättat om att hon längtade efter att få använda byxor. Och i min pappas familj fick pojkar inte använda långbyxor förrän de har konfirmerat sig. Långbyxan var ett tecken på vuxenhet. Fram till dess räckte byxorna till knäna och kombinerades förmodligen av kliiga knästrumpor i ylle.
När jag var barn på 1960-talet hade det gått så långt som till unisexmode. Eller som Alexander brukar säga: Alla skulle se ut som män. Alltså, unisex hade egentligen inget med vad det låter att göra, det var mer att tjejer hade långbyxor.En del av Stellas killkompisar använder kajal, de är piercade, har färgat ofta långt här och kan ibland sätta på sig en kilt. De känns inte särskilt feminina för den sakens skull – men de har ett utseende som får en del konservativa människor att rynka på näsan. Särskilt om de dessutom har jeans som dinglar på rumpan…
Och även om fler killar faktiskt använder attribut som har setts som feminina så är det ju bara att konstatera att normen för mäns klädval är betydligt mer begränsad än för kvinnor. Ingen reagerar i dag på en kvinna i byxor. Ingen reagerar på en pojkflicka - det är mest lite kul. Ingen ser en kvinna i jeans som en potentiell flata
.
Men vad händer när en liten kille vill ta på sig klänning? Vad säger föräldrar då? Enligt artikeln i Svenska dagbladet finns det tre tydliga föräldrareaktioner:
1. Klart killen ska ha en klänning!
2. Försök hitta en tuff ”kill”-klänning med bilmönster på eller en lite längre t-shirt.
3. Sätt ner foten och säg ”Nej!” Det är lika bra att lära sig på en gång att pojkar är pojkar och de har inte klänning.
 |
| Normbrytare när han sjöng Like a prayer i kilt? (Har lånat bilden från Mejramform. |
 |
| Vikingen bögig? Knappast! |
Men vad är det som gör att killar i klänning är så provocerande? Är det bögskräcken som väcks? Tas det som ett tecken på bristande manlighet i vår kultur?
I många kulturer – och tidigare också i Sverige – var det vanligt med män i klänningar (även om det kallas för till exempel kaftaner).
 |
| Visst skulle det kännas konstigt att se Thomas di Leva i jeans? |
– Normer blir synliga först när man bryter mot dem och det gör oss obekväma och rädda. Därför rättar vi en pojke i klänning på olika sätt. Det kan vara subtilt, att vi osynliggör och inte ens kommenterar det. Någon kanske förlöjligar ”har du klätt ut dig?”, någon annan säger ”killar kan inte ha klänning” eller till och med ”kom hit jävla bög så ska jag slå ned dig”. De blir så provocerade att de känner att de måste ta till våld. Våra försök att rätta till manlighet handlar mycket om att använda våld och det säger något om våra rädslor, säger Kristina Henkel till Svenska dagbladet.
Vad tycker du?
Eftersom jag är uppvuxen i lilla, lilla Kil så kunde man i princip inte ha på sig annat än keps, munktröja och jeans om man var kille om man inte ville höra: ”kom hit jävla bög så ska jag slå ned dig”.
SvaraRaderaVäl på gymnasiet klädde sig alla som de ville och då var det desto viktigare att hitta "sin" grej. Och där var det minsann inga glåpord för att man klädde sig "annorlunda". Att klä sig i klänning som kille var inte mer ögonbrynshöjande än emokidsen med snake bites och sönderplattat svart hår.
Är verkligen killars spelrum så mycket mindre än tjejers? Är det ett påstående baserat på att den stora massan inte valt att gå i klänning? För att det inte sålts killklänningar på Carlings? Eller är det så att klänningar för killar hör till en subkultur såsom kanske slips och skjorta gör för den stora tjejmassan? Vi kan ha det, men oftast så har vi det inte.
Nu kanske tjejer med slips och skjorta inte får lika många glåpord efter sig som killar i klänning, vad vet jag? Men jag skulle vilja säga att tjejpojken redan är här.
Var och varannan kille på Södermalm går i färgglada tights och "klänning" (långa t-shirts eller tunikor).
Står vi inte redan mitt i en ändring av perspektivet på killklänningen redan nu?
Och säger verkligen "det västerländska modet" att killar inte ska klä sig i klänning med tanke på saronger, kilt och kaftaner som är fullt accepterade klädesplagg?
Gaah. Jag har läst igenom din text tio gånger och jag blir bara mer och mer förvirrad.
Vems perspektiv utgår vi ifrån ens?
Lilla barnets?
Förälderns?
Breda massans?
Inskränkta rädda människors?
Och vad är grejen?
Att det är dåligt att killar inte har en bredare klädnorm?
Eller att det är dåligt att föräldrar inte låter deras barn gå i klänning?
Är killar upprörda över att de upplever att de inte får gå i klänning?
Kan man byta ut klänningen mot en t-shirt med ett budskap på?
Är grejen helt enkelt att det är jobbigt att klänning på killar framkallar en viss reaktion hos vissa människor och att det inte är okej bara för att samma klädesplagg på det motsatta könet inte framkallar samma reaktioner?
En t-shirt med texten "jag älskar Hitler" tas förmodligen emot på samma sätt oavsett om det är en tjej eller kille som har den på sig. Är det dumt av en förälder att inte släppa iväg sin unge till skolan med den på sig för att föräldern har förutfattade meningar om hur klädseln kommer mottas? Eller är det i könsolikheterna problemet ligger?
Vad är en klänning?
wow, elli... tack för alla tankar... och du har säkert helt rätt i dina iakttagelser.
SvaraRaderaI förrgår, när jag var i Stockholm var hela Svenskans löpsedel om den här artikeln, att föräldrar kan bli oroliga om deras 4-åriga killar vill gå i klänning till dagis... och tja, så blev det här mitt inlägg.
Jag inser att jag inte vägt orden på guldvåg (det gör jag sällan eller aldrig, jag skriver på varav hjärtat verkar fullt). Men jag skulle kanske vilja säga att jag tycker att det är lite trist att det fortfarande är så att många killar upplever att de har ett mindre spelutrymme än tjejer.
Skulle en man komma till en middag där det påbjuds smoking välja klänning så skulle somliga höja på ögonbrynen.
Jag gillar när folk kan göra sina egna val. Jag gillar di Leva i kaftan, jag gillar också killar i jeans... Men just det där att i synnerhet rädda och trångsynt människor väljer att tolka den lilla (eller stora) killen i klänning som något mer än just det (blivande bög eller vad som helst) att han gillar att ha en klänning tycker jag är jobbigt.
Min bror har haft hästsvans i 30 år. Han har mött många som ogillat det. Inte minst "fina" personer. Han har aldrig brytt sig. (Kanske för att de ofta viskade till mig istället för att säga något rent ut). Min man Alexander är också en man i hästsvans och han har många gånger fått rådet "klipp håret så får du lättare uppdrag". Så bland oss som är äldre än 1980-talisterna kanske reglerna är "hårdare", och människor är rädda än yngre personer som känner sig mer fria. Typ.
Och jag vet ju inte om någon kille är upprörd över den här begränsningen, jag är ju ingen kille....