I kärleksrelationen: Lyssnar du verkligen?

Åh, han lyssnar ju aldrig!

Åh, hon kränker mig alltid!

Åh, hen är helt hopplös.

När vi lever i långa relationer, när förälskelsen passerat, och kärleken återstår, då behöver parterna i en relation hitta sätt som fungerar.

Och det är så lätt att lägga problemen eller bristerna i någon annans knä. Det är alltid någon annan som orsakar mitt dåliga humör, min känsla av att bli kränkt, eller min ledsenhet.

Men tänk om var och en vågar ta sitt eget ansvar för att kommunikationen fungerar – och dessutom anstränger sig för att den egna delen ska fungera. Då är det viktigt att sätta en intention – som att: ”Jag ska verkligen lyssna, jag är villig att höra vad min partner säger.”

Vi har en tendens att sätta på ett negativt lyssningsfilter som gör att vi inte riktigt hör vad den andre säger.

1.     Jag väljer att uppfatta allt som sägs till mig som kritik – och väljer att känna mig kränkt.

– Vilken fin skjorta du har på dig i dag?

– Så du menar att jag brukar ha fula skjortor?

2.     När min partner har ett problem, vill jag genast fixa det till hen. Jag lyssnar mest för att hitta ett sätt att fixa det, att lösa problemet.

– Jag har problem med x och y.

– Det kan du lösa så här.

– Jag vill bara att du lyssnar på mig.  

3.     Jag pratar utifrån sina känslor, den andre svara med logik.

– Jag är så ledsen för att…

– Det är inget att vara ledsen över, det finns många andra som har det mycket värre än du.

4.     Jag låtsas som att jag lyssnar, när jag i själva verket mest väntar på min tur.

Men hur ska man då göra för att inte hamna i de här negativa mönstren?

Ett sätt är att du är uppriktigt nyfiken på vad en andre ska säga. Då blir du också mer närvarande och den andre känner att du lyssnar.

Om din partner börjar argumentera med dig, kan du svara med något som inte går att ifrågasätta och som varken innehåller kritik eller beskyllningar. En sådan sak kan vara hur det känns i dig precis just nu.

Att säga saker som följande meningar leder ingenstans (möjligen till upptrappning):

– Du lyssnar inte alls på vad jag säger!

– Nu säger du som du alltid brukar säga!

Men vad skulle hända om du istället säger:

– Jag har en konstig känsla i magen, 
jag funderar på om det är något jag är rädd för…

Om du ser er kommunikation som ett samtal, där ni tillsammans upptäcker något nytt, där ni är nyfikna på varandra, där ni vågar släppa in varandra i era inre världar, med den öppenheten kan en ny sorts kommunikation uppstå – där sårbarheten får plats.

Ibland kan det vara svårt att ta första steget. Då kan det vara bra att få coachande hjälp på traven.