Manifestation för samtycke

Det är självklart att sex ska ske efter samtyckte.

Alla som är med ska säga ja.

Lika självklart är det att ett nej ska respekteras.

Om det vore så slapp vi både våldtäktsdomar och att hemmet är den farligaste miljön för att befinna sig i.

Den friande domen i ett våldtäktsmål i Lund leder, med all rätt, till protester runt om i vårt land. I går var det Lunds tur och på lördag ordnas en jättemanifestation i Kungsträdgården i Stockholm.

Jag läser i Sydsvenskan om domaren i våldtäktsmålet i Lund. Han säger:

”Om tanken inte har slagit honom, att hon inte vill ha sex med honom, då har han inte heller haft något uppsåt att göra det som han gjort. Han ska då också frikännas.”

Och detta tycker domaren är rätt och riktigt trots att den 27-årige mannen har erkänt att han varit våldsam och medgett att den 27-åriga kvinnan sade nej flera gånger, han menar att det var väldigt tydligt att hon ville ha dominanssex.

Jag har mött flera människor som lever i BDSM-världen, människor som gillar att leka med dominans och underordning, eller – uttryckt på ett sannat sätt – som givare och mottagare. Jag har mött en rad lärare inom den svängen också. Det som är gemensamt för samtliga är att regel nummer ett är samtycke. Innan den sexuella leken inleds gör parterna upp vilka regler som gäller, var gränserna går, vilket stoppord som ska användas om det blir för mycket (till exempel grönt, gult och rött – där rött är: Stoppa nu). När parterna är överens och samtycket finns där startar leken – och då kan givetvis ordet nej förekomma, som en del i det sexuella mötet.

Därför blir det absurt för mig att läsa om en domare som skildrar en situation där det uppenbarligen bara är den ena parten som tror att de leker dominanslekar. Det tyder på stor okunskap om den delen av det sexuella fältet. Det som skrämmer mig är att detta domslut i förlängningen kan göra det ännu svårare att fälla en våldtäktsman.

Jag är glad över att domen väcker reaktioner. Det är nog nu. Det är viktigt att betona vikten av samtyckte när det gäller sex, så att vi kan känna oss fria att ha sex och njuta av sex. Det är nog nu med allt sexuellt våld som har sitt ursprung i skam, skuld, ilska, rädsla… jag har skrivit om det så många gånger … och jag undrar när det ska börja röra sig på allvar. Att skända någons sexualitet är att skända hela personen.

Jag blir glad när jag ser unga feminister från Lund demonstrera med banderollen: ”Slagen och våldtagen, varför skyddar inte lagen”. Jag är ledsen över att det behövs, men glad över viljan att fredligt agera.

På lördag anordnas en stor manifestation i Kungsträdgården i Stockholm. Journalisten Cissi Wallin, en av arrangörerna, säger till Aftonbladet:

– Det borde vara självklart att allt annat än ett ja alltid är ett nej. Det är så otroligt få som fälls i dag och förra veckans dom i Lund där en man friades fick bägaren att rinna över för så många av oss.

Det känns hoppfullt att se så många sluta upp bakom den här manifestationen.

Föreningen storasyster, Kvinnors nätverk, FATTA, Sveriges kvinnolobby,  Män för jämställdhet, Roks, Glöm aldrig Pela och Fadime riksförening, UN Women Sverige, Geek girl Meet up, Kristina Wicksell, Cissi Wallin, Katti Bodynerv och så #mörkertalet.

En sak som är frapperande, är i hur hög grad detta engagerar kvinnor. Jag önskar fler män på barrikaderna. Det är inte bara kvinnor som utsätts för sexuellt våld, det drabbar många män också. Och vi kan stå upp för varandra, oavsett hur våra kroppar är utrustade. Vi är människor och vi ska respektera varandra och vår sexualitet. Det är grunden för mig.

Så läser jag Katarina Wennstams artikel i Sydsvenskan. Hon som har skrivit flera böcker om våldtäktsmål och som vågar problematisera frågan om våldtäkt. Hon menar att detta i hög grad är en mansfråga. 

Så här slutar hennes debattartikel (läs hela!): 

"Att tonårskillar och unga män vet så lite om sex, om kvinnors njutning och om det fantastiska samspel mellan två människor som är ett riktigt samlag, det är illa nog. Men det som gör mig riktigt, riktigt bekymrad är hur utbredd okunskapen om sexualitet är i svenska domstolar.

Debatten om friande våldtäktsdomar handlar inte om att vi ska sänka beviskraven för ett så grovt brott, utan om att vi måste höja kraven på männen. Män är tänkande varelser och rättsapparaten ska förstås avkräva dem både ansvar och förklaringar för sitt beteende.

Vi ifrågasätter henne, kvinnan, men fortsätter att köpa de mest hårresande bortförklaringar från de misstänkta männen. Och det gör vi för att det fortfarande finns en i grunden djupt fördomsfull syn på mannen som ett okontrollerbart djur.

Det är inte kvinnorna det här handlar om, även om mitt hjärta blöder för varenda offer för mäns våld. Det här handlar om männen. Om skapandet av manlighet, och om en avart av manlig sexualitet som måste granskas och ifrågasättas.

Våldtäkt är inte ett kvinnoproblem längre. Det är ett gigantiskt mansproblem."