Livet och döden: Ta vara på varje ögonblick

Livet är en gåva som kan ta slut vilket ögonblick som helst.

Så jag andas och njuter av att vara i min kropp, jag känner hur tacksam jag är.

Samtidigt är dessa dagar fyllda av påminnelser om hur ändligt det är.

Jag möter döden i olika skepnader.

Hon har nog passerat de 70 och hämtar kaffe åt mig. Det känns nästan lite konstigt att bli serverad av en äldre dam. För en dam är just vad hon är.

Samtalet på franska slingrar sig fram, det går bättre än jag förväntat mig, och plötsligt är vi inne på livet och döden.

Hennes ansikte förändras, hon ser ut som ett solregn. Det är tårar i hennes ögon, men hon försöker ändå ha solen i sitt sinne.

– Orsaken till att jag är airbnb-värd, är att min dotter dog för ett par år sedan.

Jag ser henne, det är som att hon sitter där naken framför mig, det är som att hon tillåter sorgen efter dottern att kliva fram och bli synlig.

Hon berättar om telefonsamtalet hon fick ett par år sedan, när hon glatt svarade när barnbarnet ringde och han säger:

– Mamma är död.

Dottern hade fått en hjärtattack och gick på några minuter från att vara helt levande, till att vara död.

Så för att inte själv gå under, tar hon emot gäster, som mig, i sitt hem. Hon behöver möta världen för att inte svepas med av tankarna, för att inte drunkna i sorgen.

– Och vet du, jag har haft en sådan tur med mina gäster, alla är så trevliga, solen glittrar i hennes ögon igen.

Hon säger också att detta är något hon inte brukar berätta, det kom sig av att jag själv berättade om en vän som nyligen fick en dödsdom, som en blixt från klar himmel och som efter bara ett par månader, med en sista tid på hospice, tog sitt sista andetag.

För några år sedan var det en annan vän, som mitt i livet, fick ge upp för en sjukdom som tog hennes liv.

Det senaste året har jag många gånger blivit påmind både om livets skörhet, livets skönhet och hur viktigt det är att leva här och nu. Livet pågår medan jag skriver detta, det är inte någon annanstans.

Jag tror att det är viktigt att ofta påminna oss om det, om att möta dem vi älskar – inkluderande oss själva – just nu. Att njuta av livet och tacksamt ta emot andetagen och att ingenting ta för givet.

Ingen vet något om framtiden. Vi kan ha idéer om den, men ingen vet säkert.  Ibland tror vi att vi kan kontrollera livet, trots att det är så uppenbart fel. Men det vi kan göra är att leva det och att möta livet i varje ögonblick, omfamna dess gåvor... även de som känns taggiga.

Att mista en älskad är svårt, det är en verklighet som alla är med om då och då. De gångerna kan det kännas så svårt att känna meningen med livet. Det kan kännas tungt att andas, det kan kännas som att sorgen är allt som får plats. 

Jag tror det är viktigt att ge plats för alla känslor i livet, även den djupaste sorgen och medan den pågår kan det så småningom vara möjligt att börja uppfatta de egna andetagen igen. Jag lever, jag andas, jag har en plats i denna kropp just nu. Om framtiden vet jag inget, men nu tar jag ett andetag igen. Kanske den enkla meditationen kan vara ett sätt att långsamt hitta tillbaka till livet för den sörjande?

För mig visar dödens närvaro hur viktigt det är att leva nu. I detta ögonblick befinner jag mig i södra Frankrike, med min dotter vid min sida. Bara att lyssna till hennes andetag gör att jag känner tacksamhet över att leva. Tack livet för att jag får vara med just nu.

Jag är numera Charlotte Cronquist