charlottecronquist

Att komma i kontakt med känsligheten och omfamna den.



Är det möjligt att börja älska eller åtminstone tillåta delar av en själv, som en tidigare försökt trycka undan till skuggan eller mörkret?
I går förstod jag äntligen att känslighet är en del av mig och att det är dags att omfamna den.
Upptäckten skedde i en stilla mage-till-mage-meditation på tantrafestivalen på Ängsbacka.


Jag ligger mage-mot-mage med min partner och andas blundande. På utandningen ljudar jag, med fokus omväxlande på hjärta, mage och underliv. Det finns inga krav i den här övningen, det enda är att jag ska tillåta ljud att komma ut på utandningen.

Jag befinner mig på Ängsbackas tantrafestival. Det är den allra sista övningen, den allra sista morgonen och jag har valt att gå på en workshop på ett tema som jag känner igen. Jag har tidigare gjort mage-till-mage-övningar ledd av Buster Rådvik. Det känns som en mjuk avslutning på festivalen och det känns extra bra att ligga sida vid sida vid min partner. En bekant och trygg kropp bredvid min.

Först andas vi liggandes på rygg och sedan blir vi uppmuntrade att ligga med kroppskontakt och andas i takt och alltså tillåta ljud på utandningen. Om kroppen vill röra sig är det bara att tillåta det. En brukar säga att grunden i tantra är breath, sounds and movement, alltså andning, ljud och rörelse, och dessa beståndsdelar är också grunden i mage-till-mage-tekniken.

När jag vänt mig mot min partner och andats en stund börjar det kännas som att hela kroppens framsida öppnar sig, som att det är öppet till alla organ, till hjärta och lungor. Jag börjar känna mig extremt sårbar. Känslan är att vem som helst lätt skulle kunna skada mig, eftersom allt det känsliga ligger frilagt. Jag fortsätter att andas med ljud. Jag hör ljuden från min partner. Jag känner hans kropp emot min. Det är stilla i rummet, det enda som hörs är ljuden av andningen.

Känslan av sårbarhet fördjupas, min kropp börjar skaka lätt, hela min mage vibrerar, som den har gjort under många workshoppar denna vecka. Långsamt går det upp för mig att min livmoder försöker föra ett samtal med mig. Det är som att den är förstorad, öppen och samtidigt ett stort tomrum, som ett eget universum. Och den viskning jag hör är: Charlotte, det är dags att omfamna också din känslighet.

Jag fortsätter andas, jag umgås med min känslighet på ett helt nytt sätt. Det är som att den omvandlats. Tidigare har jag skämts en del för känsligheten, sett den som tecken på svaghet, och valt att istället omfamna sårbarheten, att vara sann med vad som är, att tillåta mig att visa mig som jag är.

Nu inser jag att känsligheten och jag har haft en mer komplicerad relation än jag och sårbarheten. Att det också är tid att låta den finnas, precis som den är, utan att försöka rätta till något. Det rinner några tårar längs mina kinder. Jag håller ett lite fastare grepp om min partner. I detta ögonblick vill min känslighet ha honom nära, den viskar till mig att jag faktiskt behöver det just nu och att det är okej för mig att känna detta och att uttrycka att också jag har behov av närhet, av trygghet, av en stilla omfamning.

Senare, vid avslutningsceremonin, sitter jag i min lilla sharinggrupp. Vi som varit workshopledare har en egen och där sitter jag med två andra personer som delat från sina hjärtan under veckan. Jag tillåter min känslighet att närvara. Det känns som att detta, att vi är på väg att bli vänner, gör att jag känner mig mer stabil än någonsin tidigare, att det som är jag är än mer accepterat. Så jag väljer att vända mig mot en av mina vänner och ge ett besked jag tidigare inte kommit mig för att ge. Jag ser hen i ögonen, jag berättar först om min nya relation till känsligheten och sedan säger jag nej till ett erbjudande och berättar varför och vad jag istället behöver och väljer.

Jag möts av ett leende. Det är som att jag i just detta ögonblick kan känna skillnaden mellan att vara ”needy” och helt enkelt redovisa det som händer inom mig och det beslut som har fötts inuti mig. Det känns så självklart och så okomplicerat och jag inser hur många gånger jag har försökt dölja eller skjuta undan budskapen från min känslighet och därmed hamnat i att bli lite klängigt behövande, det jag kallar för needy.

Det var inte helt lätt att få orden över läpparna och samtidigt inser jag att det är en av de sakerna som jag praktiserat under den här tantraveckan, att jag lugnt och stilla uttryckt mina behov och känslor när de kommit och inte lagrat något. Det har känts rent och klart. Som att jag för en stund runnit som friskt källvatten. Jag hoppas att jag fortsätter tillåta mig att vara det, friskt källvatten. Mmmmm.

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer

Vill du också komma mer i kontakt med dig själv och vad som är sant för dig? Då rekommenderar jag mina webbkurser, i synnerhet Släpp skammen och Ta makten i ditt liv.

Malmö, Sweden Atlasgatan 16, 113 20 Stockholm, Sverige

Related

livet 6798383225554837780

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska livet mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

prenumerera

100%-podden

Leta i den här bloggen

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

item