charlottecronquist

Veckokrönika: Vem är jag när jag inte presterar?


I två veckors tid har min kropp protesterat.
Den har nyst och hostat, den har kräkts och mått illa.
Den har febrat och varit inflammerat.
Egentligen har den väl skrikit: Nu är du still i båten!
Tänk om den egentligen försöker säga: Charlotte, det räcker med att vara. Det går att älska dig som du är.



Inte vet jag om du är som jag, en sådan där person som genom livet varit övertygad om att jag måste prestera för att få kärlek och uppmärksamhet.

Många gånger har jag också fått bekräftelse när jag varit duktig och det har matat på beteendet.

Men under ytan har andra tankar legat och grott – och har under vissa perioder av livet haft större plats än annat: Förmodligen är jag värdelös om jag inte visar mig duktig, om jag inte presterar, om jag inte finns där för andra. Förmodligen är det superegositiskt att uppfylla mina egna behov eller be andra om hjälp. Förmodligen går jag inte att älska när jag är liten, klen och fruktansvärt oduktig.


Även om mycket av det där har släppt. Även om jag idag vet att jag är okej som jag är, även om jag inte längre är lika beroende av andras bekräftelse, även om jag idag mycket sällan känner mig som en bluff så händer ändå att tankar och känslor av den här typen passerar förbi mitt medvetande som små gråsvarta moln på himlen:
  • Jag får dåligt samvete när jag är sjuk.
  • Jag försöker ändå producera lite när jag är sjuk.
  • Jag tror att jag är mindre älskad när jag är sjuk.
  • Jag tror att andra blir arga och irriterade på mig för att jag är sjuk.
  • Jag tror inte att det är tillåtet att bara vara, inte ens när kroppen skriker: Nu ligger du still.

Tankarna finns ännu där, som rester från en tid då jag trodde på dem. Och även om jag inte längre tror på dem, är de där och stör. Det är som att en del av mig, den jag kallar min inre kritiker eller inre domar, är där och hackar på mig, för att locka mig till prestation även i situationer där det vore förödande för mig att prestera.

Det är skönt att inte längre tro på mina tankar och att inte grotta ner mig i känslor av värdeläshet eller dåligt samvete. Det är skönt att veta att detta inte längre är verkligt, att det bara är spöken. Men dessa spöken kan ändå, för en längre eller kortare stund ställa till det för mig. Ganska ofta tar det en liten stund innan jag inser att jag ser eller hör benrangel som skramlar.

Jag möter förstående blickar. Jag möter medkänsla. Jag möter kärlek.

Jag gör det också när jag är sjuk. Ibland blir det till och med tydligare att det finns de som bryr sig om mig när jag är lite eländig. Då gäller det för mig att öppna famnen och ta emot det. Att jag själv kan omfamna att jag är möjlig att älska eller har ett existensberättigande också i de trötta stunderna.


Det går allt lättare, men det finns ännu, fortfarande en liten del i mig som inte tror på det. Som till varje pris vill kunna prestera för att förtjäna kärlek. Den lilla rädda delen ska jag hålla om nu... för om jag visar mig själv att jag är okej precis som jag är, då blir det också lättare att möta världen som mig. Oavsett skepnad.

För några år sedan hade jag inte kunnat skriva en text som den här. Jag hade skämts ögon ur mig för att öppet erkänna det som jag uppfattar som svagheter eller tillkortakommanden. I dag har jag en mer avslappnad relation till skam – och jag är så tacksam för att jag gett mig själv den möjligheten. Förmodligen är detta, kampen mot skammen, kampen för att känna att jag är okej som gjort att jag skrivit så mycket om skam ... och det är också därför jag coachar kring detta och har gjort några webbkurser för att göra det lättare att se vad skam gör med oss och hur det går att hantera.


Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer

... och ibland är det extra viktigt med självkärlek. 

Related

veckokrönika 2352731803350359037

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon
:noprob:
:smile:
:shy:
:trope:
:sneered:
:happy:
:escort:
:rapt:
:love:
:heart:
:angry:
:hate:
:sad:
:sigh:
:disappointed:
:cry:
:fear:
:surprise:
:unbelieve:
:shit:
:like:
:dislike:
:clap:
:cuff:
:fist:
:ok:
:file:
:link:
:place:
:contact:

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska livet mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

onlinekurser
Charlotte Cronquist erbjuder onlinekurser om tantra och relationer.

coaching

100%-podden

Senaste inläggenMest läst just nu

Senaste inläggen

Lekfull tantra: Att mötas med samtycke

Varför är vårt intima liv så mycket på min partners villkor? Den känslan har många, i synnerhet i långa relationer. Känslan kan vara ”jag ger och ger och ger, men vad får jag tillbaka?” Tänk om detta...

Lekfull tantra: Cirkelandning är ett sätt att få energin att väckas

 LÅT OSS SÄGA ATT DET I DIG FINNS EN BLANDNING AV MASKULIN OCH FEMININ ENERGI - OAVSETT VILKET KÖN DU BÄR. I tantra sägs att maskulin energi är som starkast i roten, i området runt könet och...

Lekfull tantra: Hur djupt kan du se in i en annan människa?

LITE I TAGET FÅR DU EN KÄNSLA AV ATT SE MER ÄN HENS ÖGA. Det är som att den inre världen vidgar sig och du får känslan av att se in i hen. Mycket kan hända när du med mjuk blick ser in i en annan pers...

Reflektion efter en tantraretreat: Leken som läker

Vi sitter i två cirklar på tantraretreaten. Kvinnorna i en inre cirkel där vi kan se varandra. Männen i en yttre cirkel som också är riktad inåt. Männens roll är att vara där för oss, att sitta där i ...

Konsten att släppa taget (när du får beröring)

Tänk om jag förlorar kontrollen?Hur kan jag vara med på något, där jag inte vet exakt vad som ska hända? Det verkar för läskigt?Välkommen till livet, säger jag. Du har egentligen ingen verklig kontrol...

Leta i den här bloggen

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

4392008
item