Se på dig med kärlek #kärlekskrigaren

Detta är ett meddelande från din kärlekskrigare.

Är du din egen strängaste domare?
Iså fall är du inte ensam.
Men vad skulle hända om du ser på dig själv med en kärleksfull blick?

Tänk dig att du har gjort något som du själv tycker är ett misslyckande, eller att du har en dålig hårdag, eller har tagit emot en kommentar som gör dig ledsen.

Då är det lätt att tänka: ”Åh vad jag är värdelös”.

Du kanske är så van vid den tanken, att du knappt lägger märke till den. Känsla av att vara dålig kommer mer eller mindre automatiskt.

Men frågan är varför du dömer dig så hårt?

Självklart kan det finnas många förklaringar till det och många döljer sig i dina livserfarenheter och hur du har blivit bemött som barn, ungdom och vuxen.

Men är det verkligen nödvändigt att döma dig så hårt. Vem är det som begär att du ska vara perfekt i olika avseenden. Och vad är det att vara perfekt? Vem avgör att du verkligen är det?

En sak som har hjälpt mig att oftare se på mig själv med kärlek är att jag vidgat perspektivet.

Hur ser jag på en vän, en i familjen, någon jag älskar, när den personen gör något mindre bra, när den har ett hål på strumpan eller när den bakat en misslyckad sockerkaka?

Jo, för det mesta lägger jag, möjligen, märke till det som inte var perfekt, men sedan skakar jag på axlarna och tänker. ”Det var ju inte hela världen” eller något i den stilen. Det är helt enkelt inte så farligt om någon annan gör bort sig (eller tycker att hen gör bort sig). För mig går det också åt det hållet att det är allt färre saker eller handlingar som jag klassar som ”göra bort sig” eller pinsamma och jag är osäker när jag senast tänkte att något skulle kunna betraktas som oförlåtligt.

Jag upptäcker med andra ord att jag genom livet varit mer förlåtande, mer generös och kärleksfull mot andra, än mot mig själv.

Och om jag någon gång känner mig värdelös kan jag exempelvis fråga mig: ”Om detta hände någon annan, skulle jag döma den personen som värdelös”. Då brukar svaret bli ett nej.

Det innebär att jag långsamt upptäckt att den jag är strängast mot är mig själv och det ofta helt i onödan. En del av det jag dömer hos mig själv, kanske ingen ens lägger märke till, eller, om de gör det, ser som rena rama bagateller.

Detta vidgade perspektiv gör det lättare för mig att släppa tankar, idéer och känslor av att vara värdelös. Det är okej att inte vara perfekt. Det är okej att göra fel ibland. Det är okej att inte räcka till för alla. Det är okej att ha behov. Det är okej att bejaka de behov jag har. Det är okej att vara mänsklig.

Den processen har gjort att jag i dag mycket oftare ser på mig själv med kärlek och därmed ger jag mig själv ett värde. Alltså att jag ser mig som värdefull.

Så vad kan du göra för att se på dig med större kärlek?

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer

PS: Två sätt att öka din självkärlek är att läsa böckerna 100% Charlotte - ta ditt inre ledarskap, respektive Lekfull tantra - din väg till att njuta av livet.