Lekfull tantra: Plötsligt är jag högst upp på berget
Som när jag upptäcker att jag är på väg uppför ett vackert, delvis snöklätt berg och sedan, utan ansträngning befinner mig på toppen, är omgiven av blå himmel, en strålande sol och så natursköna vidder.
Nu är jag en orgasmisk erfarenhet rikare.
Jag tränar tantra mest varje dag. Möten som sker i närvaro, där hela jag och hela min partner får plats, med allt det som är vi i dessa stunder.
Det är som att vi kliver ombord på en båt och seglar en kortare eller längre stund tillsammans och där världen utanför skeppet försvinner.
Tillsammans i båten blir vi närvaro. Vi känner varandras kroppar, men också den energi som finns i kropparna.
En stund kan jag stilla ligga sked med honom bakom mig. Långsamt byggs det upp en känsla av att hela hans energi kommer in i mig. Det är som att hela hans bäckenregion blir till en stor röd boll som expanderar och sköljer in i mig. Till det yttre är situationen stilla. Två kroppar som ligger nära. Om någon skulle titta noga skulle de se en skälvning i min kropp, som frammanas av den energiboll som nu är gemensam.
Leken böljar fram och tillbaka. Ibland är den stilla och ibland mer intensiv. Energinivåerna i kroppen höjs. Hela jag blir elektrisk. Jag kan känna vibrationer i större delen av kroppen. Så kommer bilden av mig som vandrar upp för ett berg. Det är som att något vill berätta för mig att jag är på väg mot toppen av ett snöklätt berg och det fantastiska är att denna klättring är förenat med total njutning. Det är som att jag mer eller mindre bärs upp till toppen av den energi vi skapar tillsammans.
Och så kommer jag dit, till bergets topp, samtidigt som våra kroppar möts med intensitet. Trots att vi har ögonkontakt kan jag samtidigt uppleva att jag befinner mig där på berget och känslan av frihet är total. Allting är skönt. Måste jag någonsin kliva ner från berget… och hur känns det då?
Vill du också nosa på tantra?
Läs min bok Lekfull tantra - din väg till att njuta av livet
eller gå helgkursen i Stockholm - nästa chans 7-8 december
Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer
Vilken upplevelse!!
SvaraRaderaEnergi. Snacka om att det är en viktig aspekt i all mänskligt relaterande, och kanske en av de mest omedvetet förbisedda sådana?
Så vackert beskrivet. Jag ryser. Känner känslan. Blir också sorgsen för jag tänker att det är tabu och inte alla som vågar ta sig dit och få uppleva.
SvaraRaderaDet är så mysigt att ligga i sked och känna varandras närhet. Hud mot hud. Vackert. Alla behöver känna sig omhändertagen och nära med en annan människa.
SvaraRadera