Lisa Swahn lever skamlöst

Jag läser Lisa Swahns bok Skamlös – låt oss bära våra ärr med stolthet – och berörs.
Lisa berättar rakt på om upplevelser som gett henne ärr och hur hon i dag kan leva i nuet.
Läs den gärna!

Gode Gud

Jag ska stå kvar

Fötterna på jorden

I alla stormar

Kom bara

Ta mig

Jag ger mig nu

Nuet är allt vi har

I den största smärtan föds tilliten

Vad kan jag annars göra?

Men just nu har jag ingenting,
ingen tillit,

ingen tanke,

Inget jag,

Ingen önskan.

Vila i de

Heliga

Tornrummen

Tack

Lisa Swahn infolierar dikter skrivna från ungdomstid till vuxenliv i sin självbiografiska text. Dikterna talar till mig, de fördjupar och skapar andrum.

Jag vandrar med lilla Lisa som känner trygghet i skogen. Jag sitter vid sidan av flickan som blir utsatt för övergrepp, men som inte vågar berätta för någon. Jag ser flickan som kapslar in sin smärta. Jag ser den tuffa tonåringen med ett trasigt inre.

Jag ser en vacker, osäker flicka, som tydligen var tvungen att känna mycket smärta för att långsamt hitta tillbaka till sig själv. Och som till slut hittade sitt värde.

Skamlös är som gjord för att reflektera över. Jag ogillar jämförelser som sådana. Jämförelser kan skapa en massa elände. Det jag däremot gillar är speglingar. Lisas bok öppnar för speglingar hos många – i första hand kvinnor som tillåtit andra att passera deras gränser. Men också för män – föreställer jag mig – män som behöver förstå, krama, acceptera de kvinnor och flickor som blivit och blir utsatta för kränkningar.

Lisa Swahn väjer inte för smärtan. För mig är smärtan inte det viktigaste i boken, utan att hon visar att det går att leva med smärtan. Att den kan byta ansikte. Att känslorna kan ändras.
Min erfarenhet är att så länge jag kapslade in, inte talade om smärtan, så länge jag kände djupa skamkänslor för den, så länge jag trodde att jag var ensam, så länge jag inte riktigt vågade känna mitt eget värde (trots att jag inom mig visste att det fanns), så länge kände jag mig inte riktigt levande. Det var som att jag höll tillbaka livet. Jag vågade inte alltid göra de val som hade tjänat mig.

Jag undrar hur vanligt det är?

Den första scenen i Lisas bok är så vacker. Den visar den sjuåriga Lisa som vet att världen är större än vad hon kan omfatta.

Men hon är ett barn och kan inte välja att leva så. Hon anpassar sig.

Å så det speglar sig. Barnet som inom sig vet, men som ändå anpassar sig. Och detta att vuxenvärlden inte såg anpassningen. Inte såg barnets storhet. Inte såg att de behövde finnas där för barnet.

Så många barn som har fått bära så mycket!

Och Lisa skriver denna bok, som är rätt på, utan att utelämna någon, där våldet antyds men beskrivs på ett hänsynsfullt, när hon har fyra barn, tre i tonåren och ett yngre. Vilket mod! Och vilken gåva till hennes barn!

Det krävs mod att vara skamlös. Och det verkar Lisa vara. Läs boken och känn styrkan inom dig!

Vad Lisa gör i dag? Tillsammans med sin man Fredrik driver hon Vilan, ett tempel för lust och njutning i Stjärnsund. Åk dit och njut, vet ja!


En liten reflektion till. Jag stod ju bås vid bås med Fredrik Swahn på Relationsmässan. Såg att han bodde i Stjärnsund. Började prata. Det känns så märkligt att jag växte upp mindre än två mil därifrån. Stjärnsund är så där nästan hemma.
Sommaren 2008 besökte vi Stjärnsund. Vi åt lunch på Fridhem. Stötte ihop med gamla vänner. Såg en bild på Engla… också i Lisas bok finns Engla med. Så levande. En påminnelse om att allt hör ihop. Så känns det för mig.