Avundsjuka.

Jag läser i DN att Marta Cullberg Weston har skrivit en ny bok om avundsjuka som heter Avund och konkurrens.

Hon menar att avund är ett hinder för kvinnor.

Och jag är tyvärr beredd att hålla med. Det är allt för vanligt.

I helgen mötte jag en kvinna som är så less på att jobba på kvinnodominerade arbetsplatser för att det verkar vara helt omöjligt att få slut på skitsnacket.

När ska vi vända den trenden? När ska vi börja vara goa mot varandra? 

Välj att säg något positivt till nästa kvinna du möter, oavsett vem det är!

Jag minns en gång i mitt ”förra” liv då min dåvarande man suckade. Han ville ge individuella löner till kvinnor i en viss yrkeskategori som bestod av… enbart kvinnor. De vägrade hårdnackat. De vill inte bli jämförda med varandra, de ville att alla skulle ha samma betalt oavsett prestation, de sa nej, trots att han argumenterade för att individuell lönesättning skulle kunna höja lönenivån för hela gruppen.

Suck.

Det är som att kvinnor ibland lägger band på sig själv, när det är tillsammans, som att det inte är tillåtet, i ganska många sammanhang, att en kvinna träder ut ut ringen för att leda. (Då är det så skönt att vara i kvinnorummet på Mundekulla i helgen, där alla fick blomma på sina speciella sätt. Jag tror vi kvinnor behöver träna på att vara med varandra, utan att jämföra oss och att kunna glädjas över den eller de som vågar lite mer eller lite annat än oss själva. Se det som inspiration, i stället för som hot.

Jag ska bara göra ett citat ur DN-artikeln. Resten kan du läsa själv. Det är den väl värd att göra.

- Avund är en svår känsla, som slår tillbaka mot oss själva och sätter krokben för oss. I värsta fall kan den undergräva vår självkänsla och förstöra relationerna till andra. Men så behöver det inte vara. Vi kan läsa oss en hel del om oss själv och våra avundskänslor. Och i många fall kan avunden omvandlas till en kraft och inspirationskälla, säger Marta Cullberg Weston till DN.

För några år sedan var jag med i ett projekt som drevs av fackförbundet Kommunal och specifikt av en grupp kvinnor som företrädde äldreomsorgen.

De arbetade med något de kallade för Arbetsmiljöboxen. Det var en slags box med olika konkreta tips, råd och riktlinjer och fakta som handlade om arbetsmiljö ur alla möjliga aspekter. En hel del handlade om psykosociala frågor… alltså om skitsnack, mobbning och sådana saker. 

Jag kom att hjälpa dem med materialet, blev så att säga författaren till det. Och de hann berätta för mig om många situationer som handlade just om avundsjuka och missunsamhet. Ofta handlade det om kvinnor som betedde sig illa mot kvinnor. Ett par av dem berättade att de ärenden som oftast kom till facket handlade just om skitsnack och konflikter som följd av det.

Och det ledde till att Alexander och jag skrev boken Bättre relationer på jobbet.

Ja, nu väcktes allt det där igen.

Hur är det med din avundsjuka? Hur hanterar du den? Kan du vända den till något positivt?