Anja och kärleken. Eller berättelsen om en blind och döv höna.
I söndags förmiddag stod det överallt om Anja Pärsons sommarprogram. Om att hon berättat om kärleken till Filippa och om att hon skulle bl...
I söndags förmiddag stod det överallt om Anja Pärsons sommarprogram.
Om att hon berättat om kärleken till Filippa och om att hon skulle bli mamma.
Det kvittrades, twittrades, facebookades och artikelskrevs om detta.
Så jag gick in på Sveriges radios webb och lyssnade.
Och lyssnade. Och lyssnade.
Inte ett ord om Filippa hörde jag.
Vad var det som var fel?
Alltså jag satt där i söndags och lyssnade, nästan lite plågat igenom ett sommarprogram med Anja Pärson. Jag fascinerades av att hon kändes lite andfådd mest hela tiden och hon berättade söta, men rätt triviala episoder från sitt skidliv. Där lite kli i rumpan var den största sensationen.
Och jag undrade vad alla tidningar hade skrivit om. Hade jag lyckats missa något väsentligt i programmet. Var det så att Filippa nämndes någonstans i förbigående.
Ett par dagar senare frågade jag några vänner som sa, men hon började tala om Filippa nästan direkt. Jag var verkligen konfunderad.
I går kväll fick något mig att gå in på Sveriges Radios app. Jag låg i soffan och hade ingen lust att se fotbollssemifinal. För jag vet att jag lätt rycks med och jag hade ingen lust att låta hjärtat dunka hårt i bröstet. Så jag började lyssna på Anja Pätsons sommarprogram.
Och hon började verkligen omedelbart antyda något om kärlek. Och hela progammet handlade ju om kärleken till Filippa och om att äntligen tala sanning och äntligen så leva ett fritt liv och äntligen få flytta hem till Sverige. Med vädjan om att slippa bli gayikon och allt.
Men hur kunde jag ha missat det. Jag hade sovit hela lördagen (nästan) och var pigg där jag satt framför datorn i söndags och lyssnade.
Something is rotten in the state of Denmark.
Så jag googlade på Anja Persson och sommarprogram. Jag fick fram den sida jag besökte i söndags. Och där ser jag, när jag tittar lite noggrannare efter, att den länk jag lyssnat till gällde ett sommarprogram som Anja hade 2007.
Så skönt det kändes.
Jag hade inte varit en döv höna. Bara en blind höna. Jag hade utgått ifrån att det bara fanns en länk att klicka på och tänkte inte mer på det. Och jag lyssnade lydigt, trots att jag tyckte programmet var rätt trist.
Så mycket mer jag känner för Anja a la 2012. Jag känner powern i henne nu. 2007-upplagan var mer tjejpower. Nu var det kvinnokraft. Wow, liksom. Vilken transformation. Och det gjorde mig lycklig.
Varje människa som vågar vara sig själv till 100 procent, med ljus och skugga - ja jag känner sådan vördnad. Namaste! Det känns helt underbart.
Och säkert är det tjejer som kommer att ha Anja som förebild. Tjejer som gillar tjejer eller som gillar tjejer och killar... och de ser att … tuffa Anja blev kär i en tjej... då kanske det är okej för mej också. Så det är härligt. Jag tror det är viktigt med idrottspersoner som bryter mot heteronormer - oavsett vilka orsakerna bakom det är. Anja Pärson säger att hon inte är intresserad av hbtq-frågor. Hon älskar helt enkelt Filippa. Men hon kan inte hindra att hon ger andra mod, även om det bara är liksom en icke avsiktlig konsekvens.
Hur som helst... är jag glad i kärlek... när kärleken tillåts segra... och när garderoberna vädras ut. Välkommen till ett liv i frihet, Anja Pärson.
Och Anja gav faktiskt en eloge till journalister som vetat och bett att få skriva, men som låtit bli. Det gör mig också glad. Både grejerna. Den ömsesidiga respekten.